header
header
header
header
header
28 Oktober 11:45

Matchdag där tiden stått stilla...

Att komma till Strandvallen i Hällevik för att se på fotboll är en resa bakåt i tiden. Å ena sidan är det på något sätt charmigt att arenor och platser som detta fortfarande har en plats i svensk elitfotboll. Å andra sidan så är det irriterande omodernt och icke inbjudande. Mat i kalla tält där vatten fick rakas undan, kaffe, korv och annat grillat ifrån träkonstruktioner som svajar och gungar. Men men...

Att jobba där är väldigt oglamouröst men en dag som i söndags där vinden höll sig i bakgrunden under större delen av matchen fungerade det. Regnet höll sig någorlunda utanför kommentatorspositionen och trots allt ser man bra ifrån baracken man står i. Människorna på arenan är vänliga och hela platsen doftar division 7 men arbetet de gör med sin fotboll är djupt imponerande trots årets alla skandaler. Kan inte vara lätt att bedriva elitverksamhet där nere mellan Malmö och Kalmar. Ska man göra en allsvensk match under en säsong är det kanske denna långa bortamatch. Det är lite kult trots allt.

« Föregående » Nästa

Kommentarer
Stäng
That's a shrewd answ

That's a shrewd answer to a tricky quoetisn
Skrivet av: | 2015-11-11 23:58:49 |  Svara
 
This article acivehe

This article acivehed exactly what I wanted it to achieve.
Skrivet av: | 2015-10-15 06:55:07 |  Svara
 


28 Oktober 11:16

Min lördagskrönika i NA




21 Oktober 23:21

Svenskt Näringsliv och talaren Stefan Hyttfors

Jag var inbjuden av Svenskt Näringsliv Örebro till Behrn hotell för att lyssna på Stefan Hyttfors idag. Tillsammans med diverse politiker, företagare och opinionsbildare från Örebro Län fick vi en riktigt intressant och snyggt levererad föreläsning av årets talare 2012. 

Så här beskriver han själv sin föreläsning: 
"Förmågan att anpassa sig till förändring är avgörande för framgång och dessutom ökar förändringstakten hela tiden. Det vi har framför oss är med andra ord mera omtumlande än det vi har bakom oss. De kommande 10-20 åren tar människor som aldrig har upplevt en värld utan internet över samhället och vi ser början på en ny ekonomi präglad av innovation och service snarare än tillverkning och försäljning. Är du en av de som driver utvecklingen eller vill du vänta och se?"

Som sagt, föreläsningen var underhållande och intressant, fast jag har hört en hel del av framtidsfunderingarna tidigare. Min gode vän Anders Björklund föreläser också om dessa ämnen och reser runt hos storföretag och andra i sin roll som boss i företaget Zooma. Vi har diskuterat väldigt mycket och jag är ofta en skeptiker när han berättar om framtiden eftersom han ligger så långt före att det ibland blir svårt att hänga med. Eller: Intellekuellt förstår jag men utvecklingen känns ifrån min horisont i Örebro långt bort. Jag har även sett en hel del dokumentärer på slutet som fördjupar sig i det framtida samhället där vår livsstil idag är dödsdömd. Både ekonomiskt och klimatmässigt.
Och inom informationsteknikområdet tar de yngre över och skapar en global gränsöverskridande värld där andra sitter på arslet och vägrar. 

Västvärlden är körd. Vi är den arroganta och självgoda delen av världen som styrt och ställt. Ett imperie som nu faller, eller redan har fallit. Asien, Sydamerika, Afrika har eller är på väg att köra om oss på allt fler områden. Vi har historien, dom har framtiden.
Här är en krönika i ämnet som jag skrev för NA i april. "Vi klarar oss om vi är beredda på förändring"
Den fokuserar på dystopin och kollapsen. Ingenting om framtiden.

Det gjorde däremot Hyttfors föreläsning. Inte så att han siade om hur det ska bli utan mer scenarior som i stort definitivt kommer ske. Som den tekniska utvecklingen inom alla områden med mer digitalt, mer maskiner och nya yrkesområden. Människor kommer vända sig mot stora multinaltionella företag och göra det själva istället eftersom tekniken gjort att så är möjligt. Småskaligt men ändå globalt. Människorna tar tillbaka makten från storföretagen och förändrar hela det ekonomiska systemet. Nått sånt. Vi har gått från Industrisamhället via konsumtionssamhället till kunskapssamhället. Framtiden är redan här och det rullar fortare än vad det någonsin gjort i historien.

Själv både fascineras jag och skräms av det jag hör, ser och läser i ämnet. Hur det sedan blir det får vi se. Ingen kan säkert veta. Många har genom åren varit framtidsanalytiker och haft fel. Eller åtminstone missat målet rätt kraftigt. Det vi vet är att vi väldigt lite trots allt vet. Men framåt lär det gå. Det vet vi. Om inte hela skiten hinner krascha via krig och naturkatastrofer.  



21 Oktober 20:47

Winnerbäck på Conventum i Örebro lördag 19/10-13

Fotot är taget av mig.

Lars Winnerbäck spelade på Conventum i lördags och trots en tyngre förskylning med huvudvärk och trötthet tog jag mig dit i förhoppning att pigga på mig en aning men det kanske var feltänkt med tanke på att Winnerbäck knappast är någon glädjespridare. Melankolikern Winnerbäck är väl mer hans epitet normalt sätt, och denna stilfulla men måttfulla uppsättning band med ljusspel som en svartvit film och bilder av gråa förortshus och tunnelbaneuppgångar i bakgrunden, gjorde upplevelsen en smula dyster. Samtidigt spred han den avslappnade sköna stämning som Lars alltid gör. Att jag ändå inte gick igång till hundra procent kan nog bero på min slöa hjärna som inte riktigt hade alla känslotrådar påkopplade.

Å andra sidan var det lite otajt inledningsvis med långa pauser mellan låtarna, ett trevande trist mellansnack, och ett ljud som då och då smög upp bakom ryggen efter en studs i lokalen. Stämningen steg som alltid mot slutet då mer upptempolåtar slängdes fram tillsammans med en lång rad Winnerbäcksska hitlåtar. Men konserten var ingen fullträff. Det fanns en del att jobba på. Bandet kändes ospännande, enbart Jerker Odelholm, som härstammar från Örebro, levde upp till rockstjärneytan med sin tunna kropp, hatt och stora bas bas. Den individuella musikaliska kvaliteten i övrigt är jag inte man att bedöma.

Men det var en medelkonsert i inledningen av en lång turné.

Läs gärna NA:s recensent Håkan Petterssons text om konserten. Här i en längre version från hans blogg. En man som bevakat Winnerbäck ett otal gånger genom åren och som borde ge konserten bättre rättvisa än mig. 

Låtlistan finner ni här:
 
Vi åkte aldrig ut till havet 
Gå med mig vart jag går 
Det gick inte 
Mareld 
Skolklockan
Från kylan in i värmen 
Ett sällsynt exemplar 
För dig 
En tätort på en slätt 
Min älskling har ett hjärta av snö 
Vem som helst blues 
När det blåser från ditt håll 
Utkast till ett brev 
Stort liv 
Elegi 
Hugger i sten
Hosianna 

Extralåtar
Jag är hos dig igen 
Elden 
Kom ihåg 





21 Oktober 19:45

Lördagskrönikan i NA




14 Oktober 22:59

Varför så rädda för en nyfiken fråga?

Det var en häftig upplevelse att få vara expertkommentator under den så viktiga VM-kval matchen mellan Sverige och Österrike på Kanal 5 inför som mest 1,8 miljoner tittare. Speciellt med den vändningen som Sverige gjorde med den perfekta avslutningen där Zlatan avgjorde. Men allt det där vet ni ju redan och i morgon är det en ny match där jag inte kommer jobba eftersom den visas i TV4.

Det trista är intervjun efter matchen som ni ser på bilden ovan. Jag vet inte vad det är med svenska representanter från landslaget när det kommer till förhållandet till media. Dom är så oerhört anti och så fort ett litet dammkorn till kritik blåser mot dom så rullas spikmattan ut. På en rak och relevant fråga angående det faktum att dom allt för ofta ger bort förstahalvlekar och vad dom hade för tankar kring det, då vägrade Erik Hamrén att svara och skickade frågan vidare till Zlatan. Zlatan i sin tur gav mig inte en enda blick förren de avslutande orden: "Vi vann ju så vad spelar det för roll?" Men jag lider inte, blir inte ens sur. Det är upp till duon hur dom vill agera. Tycker bara att dom är fåniga. Har man precis vunnit och blivit klara för play off så finns inga hot. Erik och Zlatan kunde ha bjudit på ett leende istället. Tror att tittarna hade gillat det.



14 Oktober 22:20

Lördagskrönikan i NA




8 Oktober 23:14

A man you don´t meet every day...

U2 var det som öppnade mina ögon mot Irland. Men det var The Pogues som gjorde att jag behöll dom öppna. Det var The Pogues som gjorde att ögonen borrade djupare och djupare ner i den irländska folkmusiken via deras egna folkrock/punk. När jag första gången fick skivan Rum Sodomy & The Lash i min hand och satte den i skivspelaren så var det som att en hel ny värld öppnade sig. Jag hade aldrig hört något liknande. Soundet talade direkt till mig och jag fullständigt exploderade av lycka. Och det har aldrig gått över. Jag letar fortfarande efter nya band med samma influenser och hittar dom då och då men aldrig med samma klass. Under en lång tid var jag trött på låtarna och eftersom bandet inte längre finns och geniet Shane MacGowan inte släpper nytt material allt för ofta så har jag inte lyssnat på The Pogues speciellt mycket de senaste åren. Det har nog varit bra.

För när jag idag nåddes av nyheten att irländaren, bandmedlemmen, gitarristen Phil Chevron hade avlidit av sin cancersjukdom så bestämde jag mig för att trixa ihop en Spotifylista till hans ära. Jag lyssnade igenom nästan alla låtar och fan vilken kick jag fick. Det är enastående vilken lång rad av enbart skitbra låtar som detta band spottade fram under en massa år från mitten av 80-talet till början av 90-talet då bandet började krackelera och till sist falla isär. Chevron själv lämnade bandet 1994 mycket på grund av alkoholproblem.

Vi är många musikintresserade som någon gång i våra livet fallit lite extra för ett band och kanske ett album. The Pogues är och kommer alltid vara just det bandet för mig. Rum Sodomy & The Lash kommer vara den skivan även om If I Should Fall From Grace With God och Hell´s Ditch är två andra fantastiskt bra skivor. Vila i frid Phil Chevron! Jag trodde alltid att Shane skulle gå först.




6 Oktober 18:28

Kåseri i Örebro Konserthus


I lördags var jag inbjuden till Örebro Konserthus för att kåsera om mitt förhållande till klassisk musik. Dom som känner mig vet att det förhållandet i princip är noll. Åtminstone på ett personligt plan. Rent allmänt finns ju den klassiska musiken runt än hela tiden inom all möjlig populärkultur. Så mitt kåseri handlade om just det. Att jag inte vet någonting om den klassiska musiken men vill lära mig. Humor var sättet jag försökte framföra det på och jag tror att det fungerade om man ska gå på de spontana reaktionerna. Cirka hundra personer tog plats i Wirénsalen där jag talade.  

Efter mitt lilla bidrag denna lördag eftermiddag satte jag och min Åsa oss i publiken för att lyssna på eftermiddagskonsert med den internationellt erkända mezzosopranen Katarina Karnéus. Hon framförde nått stycke ur Lady MacBeth, sedan spelade Svenska Kammarorkestern Örebro själva i ett mellanparti och så kom Katarina tillbaka och avslutade konserten. Jag hade inget program så jag vet ärligt talat inte vad som framfördes men det var en positiv upplevelse. Går nog gärna igen vid tillfälle.
Rock on!

 



6 Oktober 17:30

Veckans NA-Krönika: "Om manlig vänskap"



Pelle Blohm


Pelle Blohm

Frilansskribent. Krönikör. Fotograf. Författare. Föreläsare. Moderator. Copywriter. Projektarbetare.
Nuvarande uppdragsgivare är Nerikes Allehanda och HKM Publishing.

Driver företaget Shane Media & Kommunikation AB.

Har startat föreningen Panhorama som jobbar med demokrati- och samhällsfrågor. En podd kommer att dra igång i höst.

Släppte boken och självbiografin "Blohm står när dom andra faller" i juli 2017.
Släppte foto- och poesiboken Under Radarn 2019.

 I övrigt en jäkla fin kille... 


Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm

Tidigare inlägg