header
header
header
header
header
28 Oktober 17:20

En vemodig resa med lycklig blick

I elfte timmen blev det en allsvensk match även 2013. En vemodets resa genom det gråa sydsvenska höstlandskapet. Jag har nog inte insett att det brunnit en saknad efter detta inne i mitt bröst. Att ta hyrbilen och bara dra iväg, att anlända en arena och möta sina kollegor. Sedan snacka med alla och se arenan fyllas av fotbollsfans med förväntningar. Guida tittarna genom matchen för att till sist avrunda sändningen uppe på kommentatorsplats samtidigt som samma arena avfolkas tills enbart strålkastarnas ljus mot den gröna gräsmattan med ruttnande höstlöv hänger kvar. För att själv veta att man har en fem timmars bilresa hem framför sig.  

Redan på lördagen drog jag iväg i skymningen mot Växjö där jag skulle övernatta för vidare färd ner till Hällevik och Strandvallen i Blekinge. Bara det blev en nostalgifärd genom Memory Lane. Sju och halv månad i staden tillbringade jag i arméns tjänst 1986. Det var väl inte en jättelycklig tid men däremot väldigt viktig. Det var mitt första uppbrott från familjehemmet och hemstaden. En milstolpe för min utveckling och öppenhet för förändring. Jag hade inte varit inne i centrala Växjö sedan muck. Staden var densamma, jag bodde på Stadshotellet, där i deras nattklubb kom vi som militärer aldrig in, pestsmittade. Det var fortfarande nattklubb men jag valde istället att vandra runt för att insupa den nostalgiska atmossfären. Tog mig upp till regementet som i de flesta andra städer i landet blivit omvandlat till kontor och bostäder. Ändå högg det till i mig när jag gick över den gamla kaserngården för att till sist stanna utanför min kasern, mitt logement. Snart 30 år sedan vi sa adjö till varandra för att vandra ut i världen. En handfull har jag fortfarande koll på men de flesta kamraterna är någonstans därute men jag vet ej var. Det enda jag har kvar är några slitna fotografier i ett album i en låda hemma. Med en konstig känsla i magen gick jag tillbaka till city och hotellet. Den långa raksträckan jag gått så många gånger.

Vägarna genom Småland är förvisso raka men trånga och hopplösa i övrigt. Men den dryga timmen ner mot Blekingen gick fint och min vana trogen ser jag till att få se Sverige medan jag jobbar. Så jag körde rakt in i Karlshamn, ut mot havskanten och njöt av det stilla höstvädret. Avfyrade lite fotografier, drog in dofterna i näsborrarna och tänkte på Karlshamn som syndens näste där sprit, tobak, smuggling och vilt levende var en sanning en gång i tiden. Jag körde genom centrum, stannade och såg på folk innan hyrbilen drog ut genom porten jag nyss körde in igenom.

Jag anlände Hällevik tillsammans med glimtar av sol och lämnde Listerlandet i helvetesmörker och ösregn. Tre timmar rätt tillbaka på de smala vägarna 29, 27 och 25. Mot Värnamo och det kändes som att utsätta sig för rysk roulette. Lastbilar susade förbi enbart några centimeter ifrån en. Ljussken rätt i ögonen och djur som smög omkring vid väggrenen. Men jag nådde E4:an, tackade gudarna för den nya fantastiska vägen mellan Mjölby och Motala. Och via Askersund och nya bilköer men utan regn var jag snart hemma och det kändes så skönt när jag körde ner bilen i garaget och tystnaden.

Att hoppa av någonting ger distans och reflektion. Man lär sig saker om sig själv. Jag vill nog inte vara utan det här helt och hållet. Landslaget i Kanal 5 är enastående kickar med allt vad det innebär men allsvenskan ger andra sköna vibbar. Jag tror det handlar om delaktighet, att vara med i ett sammanhang. Som frifräsare har man sällan arbetskamrater och det suger ibland. Det var kul och intressant att få prova på allsvenskan igen. Jag gör det gärna igen nästa år. Men det beslutet ligger helt utanför mig. Det kan vara svårt för en avhoppare som behövde andas att komma tillbaka. 

« Föregående » Nästa

Kommentarer
StÀng
Wow wonderful blog

Wow wonderful blog layout! How long have you been blogging for? you made blogging look easy. The overall look of your web site is woenlrfud let alone the !
Skrivet av: | 2017-04-28 10:49:00 |  Svara
 
That's not just logi

That's not just logic. That's really seelnbsi.
Skrivet av: | 2015-11-11 23:30:31 |  Svara
 
Namn:
E-post:
Ämne:
Kommentar:
Säkerhetskod:
 


28 Oktober 11:45

Matchdag dÀr tiden stÄtt stilla...

Att komma till Strandvallen i Hällevik för att se på fotboll är en resa bakåt i tiden. Å ena sidan är det på något sätt charmigt att arenor och platser som detta fortfarande har en plats i svensk elitfotboll. Å andra sidan så är det irriterande omodernt och icke inbjudande. Mat i kalla tält där vatten fick rakas undan, kaffe, korv och annat grillat ifrån träkonstruktioner som svajar och gungar. Men men...

Att jobba där är väldigt oglamouröst men en dag som i söndags där vinden höll sig i bakgrunden under större delen av matchen fungerade det. Regnet höll sig någorlunda utanför kommentatorspositionen och trots allt ser man bra ifrån baracken man står i. Människorna på arenan är vänliga och hela platsen doftar division 7 men arbetet de gör med sin fotboll är djupt imponerande trots årets alla skandaler. Kan inte vara lätt att bedriva elitverksamhet där nere mellan Malmö och Kalmar. Ska man göra en allsvensk match under en säsong är det kanske denna långa bortamatch. Det är lite kult trots allt.

« Föregående » Nästa



28 Oktober 11:16

Min lördagskrönika i NA




21 Oktober 23:21

Svenskt NĂ€ringsliv och talaren Stefan Hyttfors

Jag var inbjuden av Svenskt Näringsliv Örebro till Behrn hotell för att lyssna på Stefan Hyttfors idag. Tillsammans med diverse politiker, företagare och opinionsbildare från Örebro Län fick vi en riktigt intressant och snyggt levererad föreläsning av årets talare 2012. 

Så här beskriver han själv sin föreläsning: 
"Förmågan att anpassa sig till förändring är avgörande för framgång och dessutom ökar förändringstakten hela tiden. Det vi har framför oss är med andra ord mera omtumlande än det vi har bakom oss. De kommande 10-20 åren tar människor som aldrig har upplevt en värld utan internet över samhället och vi ser början på en ny ekonomi präglad av innovation och service snarare än tillverkning och försäljning. Är du en av de som driver utvecklingen eller vill du vänta och se?"

Som sagt, föreläsningen var underhållande och intressant, fast jag har hört en hel del av framtidsfunderingarna tidigare. Min gode vän Anders Björklund föreläser också om dessa ämnen och reser runt hos storföretag och andra i sin roll som boss i företaget Zooma. Vi har diskuterat väldigt mycket och jag är ofta en skeptiker när han berättar om framtiden eftersom han ligger så långt före att det ibland blir svårt att hänga med. Eller: Intellekuellt förstår jag men utvecklingen känns ifrån min horisont i Örebro långt bort. Jag har även sett en hel del dokumentärer på slutet som fördjupar sig i det framtida samhället där vår livsstil idag är dödsdömd. Både ekonomiskt och klimatmässigt.
Och inom informationsteknikområdet tar de yngre över och skapar en global gränsöverskridande värld där andra sitter på arslet och vägrar. 

Västvärlden är körd. Vi är den arroganta och självgoda delen av världen som styrt och ställt. Ett imperie som nu faller, eller redan har fallit. Asien, Sydamerika, Afrika har eller är på väg att köra om oss på allt fler områden. Vi har historien, dom har framtiden.
Här är en krönika i ämnet som jag skrev för NA i april. "Vi klarar oss om vi är beredda på förändring"
Den fokuserar på dystopin och kollapsen. Ingenting om framtiden.

Det gjorde däremot Hyttfors föreläsning. Inte så att han siade om hur det ska bli utan mer scenarior som i stort definitivt kommer ske. Som den tekniska utvecklingen inom alla områden med mer digitalt, mer maskiner och nya yrkesområden. Människor kommer vända sig mot stora multinaltionella företag och göra det själva istället eftersom tekniken gjort att så är möjligt. Småskaligt men ändå globalt. Människorna tar tillbaka makten från storföretagen och förändrar hela det ekonomiska systemet. Nått sånt. Vi har gått från Industrisamhället via konsumtionssamhället till kunskapssamhället. Framtiden är redan här och det rullar fortare än vad det någonsin gjort i historien.

Själv både fascineras jag och skräms av det jag hör, ser och läser i ämnet. Hur det sedan blir det får vi se. Ingen kan säkert veta. Många har genom åren varit framtidsanalytiker och haft fel. Eller åtminstone missat målet rätt kraftigt. Det vi vet är att vi väldigt lite trots allt vet. Men framåt lär det gå. Det vet vi. Om inte hela skiten hinner krascha via krig och naturkatastrofer.  



21 Oktober 20:47

WinnerbĂ€ck pĂ„ Conventum i Örebro lördag 19/10-13

Fotot är taget av mig.

Lars Winnerbäck spelade på Conventum i lördags och trots en tyngre förskylning med huvudvärk och trötthet tog jag mig dit i förhoppning att pigga på mig en aning men det kanske var feltänkt med tanke på att Winnerbäck knappast är någon glädjespridare. Melankolikern Winnerbäck är väl mer hans epitet normalt sätt, och denna stilfulla men måttfulla uppsättning band med ljusspel som en svartvit film och bilder av gråa förortshus och tunnelbaneuppgångar i bakgrunden, gjorde upplevelsen en smula dyster. Samtidigt spred han den avslappnade sköna stämning som Lars alltid gör. Att jag ändå inte gick igång till hundra procent kan nog bero på min slöa hjärna som inte riktigt hade alla känslotrådar påkopplade.

Å andra sidan var det lite otajt inledningsvis med långa pauser mellan låtarna, ett trevande trist mellansnack, och ett ljud som då och då smög upp bakom ryggen efter en studs i lokalen. Stämningen steg som alltid mot slutet då mer upptempolåtar slängdes fram tillsammans med en lång rad Winnerbäcksska hitlåtar. Men konserten var ingen fullträff. Det fanns en del att jobba på. Bandet kändes ospännande, enbart Jerker Odelholm, som härstammar från Örebro, levde upp till rockstjärneytan med sin tunna kropp, hatt och stora bas bas. Den individuella musikaliska kvaliteten i övrigt är jag inte man att bedöma.

Men det var en medelkonsert i inledningen av en lång turné.

Läs gärna NA:s recensent Håkan Petterssons text om konserten. Här i en längre version från hans blogg. En man som bevakat Winnerbäck ett otal gånger genom åren och som borde ge konserten bättre rättvisa än mig. 

Låtlistan finner ni här:
 
Vi åkte aldrig ut till havet 
Gå med mig vart jag går 
Det gick inte 
Mareld 
Skolklockan
Från kylan in i värmen 
Ett sällsynt exemplar 
För dig 
En tätort på en slätt 
Min älskling har ett hjärta av snö 
Vem som helst blues 
När det blåser från ditt håll 
Utkast till ett brev 
Stort liv 
Elegi 
Hugger i sten
Hosianna 

Extralåtar
Jag är hos dig igen 
Elden 
Kom ihåg 





21 Oktober 19:45

Lördagskrönikan i NA




14 Oktober 22:59

Varför sÄ rÀdda för en nyfiken frÄga?

Det var en häftig upplevelse att få vara expertkommentator under den så viktiga VM-kval matchen mellan Sverige och Österrike på Kanal 5 inför som mest 1,8 miljoner tittare. Speciellt med den vändningen som Sverige gjorde med den perfekta avslutningen där Zlatan avgjorde. Men allt det där vet ni ju redan och i morgon är det en ny match där jag inte kommer jobba eftersom den visas i TV4.

Det trista är intervjun efter matchen som ni ser på bilden ovan. Jag vet inte vad det är med svenska representanter från landslaget när det kommer till förhållandet till media. Dom är så oerhört anti och så fort ett litet dammkorn till kritik blåser mot dom så rullas spikmattan ut. På en rak och relevant fråga angående det faktum att dom allt för ofta ger bort förstahalvlekar och vad dom hade för tankar kring det, då vägrade Erik Hamrén att svara och skickade frågan vidare till Zlatan. Zlatan i sin tur gav mig inte en enda blick förren de avslutande orden: "Vi vann ju så vad spelar det för roll?" Men jag lider inte, blir inte ens sur. Det är upp till duon hur dom vill agera. Tycker bara att dom är fåniga. Har man precis vunnit och blivit klara för play off så finns inga hot. Erik och Zlatan kunde ha bjudit på ett leende istället. Tror att tittarna hade gillat det.



14 Oktober 22:20

Lördagskrönikan i NA




8 Oktober 23:14

A man you donÂŽt meet every day...

U2 var det som öppnade mina ögon mot Irland. Men det var The Pogues som gjorde att jag behöll dom öppna. Det var The Pogues som gjorde att ögonen borrade djupare och djupare ner i den irländska folkmusiken via deras egna folkrock/punk. När jag första gången fick skivan Rum Sodomy & The Lash i min hand och satte den i skivspelaren så var det som att en hel ny värld öppnade sig. Jag hade aldrig hört något liknande. Soundet talade direkt till mig och jag fullständigt exploderade av lycka. Och det har aldrig gått över. Jag letar fortfarande efter nya band med samma influenser och hittar dom då och då men aldrig med samma klass. Under en lång tid var jag trött på låtarna och eftersom bandet inte längre finns och geniet Shane MacGowan inte släpper nytt material allt för ofta så har jag inte lyssnat på The Pogues speciellt mycket de senaste åren. Det har nog varit bra.

För när jag idag nåddes av nyheten att irländaren, bandmedlemmen, gitarristen Phil Chevron hade avlidit av sin cancersjukdom så bestämde jag mig för att trixa ihop en Spotifylista till hans ära. Jag lyssnade igenom nästan alla låtar och fan vilken kick jag fick. Det är enastående vilken lång rad av enbart skitbra låtar som detta band spottade fram under en massa år från mitten av 80-talet till början av 90-talet då bandet började krackelera och till sist falla isär. Chevron själv lämnade bandet 1994 mycket på grund av alkoholproblem.

Vi är många musikintresserade som någon gång i våra livet fallit lite extra för ett band och kanske ett album. The Pogues är och kommer alltid vara just det bandet för mig. Rum Sodomy & The Lash kommer vara den skivan även om If I Should Fall From Grace With God och Hell´s Ditch är två andra fantastiskt bra skivor. Vila i frid Phil Chevron! Jag trodde alltid att Shane skulle gå först.




6 Oktober 18:28

KĂ„seri i Örebro Konserthus


I lördags var jag inbjuden till Örebro Konserthus för att kåsera om mitt förhållande till klassisk musik. Dom som känner mig vet att det förhållandet i princip är noll. Åtminstone på ett personligt plan. Rent allmänt finns ju den klassiska musiken runt än hela tiden inom all möjlig populärkultur. Så mitt kåseri handlade om just det. Att jag inte vet någonting om den klassiska musiken men vill lära mig. Humor var sättet jag försökte framföra det på och jag tror att det fungerade om man ska gå på de spontana reaktionerna. Cirka hundra personer tog plats i Wirénsalen där jag talade.  

Efter mitt lilla bidrag denna lördag eftermiddag satte jag och min Åsa oss i publiken för att lyssna på eftermiddagskonsert med den internationellt erkända mezzosopranen Katarina Karnéus. Hon framförde nått stycke ur Lady MacBeth, sedan spelade Svenska Kammarorkestern Örebro själva i ett mellanparti och så kom Katarina tillbaka och avslutade konserten. Jag hade inget program så jag vet ärligt talat inte vad som framfördes men det var en positiv upplevelse. Går nog gärna igen vid tillfälle.
Rock on!

 


Pelle Blohm


Pelle Blohm

– Chefredaktör Tidningen Marknad Örebro och Örebro Läns Tidning.

– Har startat föreningen Panhorama som jobbar med demokrati- och samhällsfrågor. Jobbar just nu med med Samhällskontraktet 2,0.
En podd kommer att dra igång i höst/vinter.

– Driver även det egna företaget Shane Media & Kommunikation AB.

– Frilansskribent. Krönikör. Copywriter.  

– Föreläsare. 

Författare:
– Släppte romanen From Bangor With Love i maj 2023.
– Släppte boken och självbiografin "Blohm står när dom andra faller" i juli 2017.
– Släppte foto- och poesiboken Under Radarn 2019.

 I övrigt en jäkla fin kille... 


Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm

Tidigare inlÀgg