header
header
header
header
header
   

Norrcity har börjat mullra-se upp söder

Time takes a cigarette sjunger David Bowie i låten Rock N Roll Suicade från albumet Ziggy Stadust från 1972. Jag vet inte vad han menar med den raden men kanske handlar det om att tiden tar en tillfällig paus i sin långa väg in i evigheten. Tiden som är relativ. Den upplevs lång för några, kort för andra. En människas tidsram, en stads tidsram. En invånares tidsram, en politikers tidsram. Samma men ändå olika. För tiden är konstant. 

 

Örebro utvecklas explosionsartat och allting går i en rasande fart. Kan man tycka. Medan man samtidigt kan känna att här händer det ju ingenting. Redan 2013 var jag rent informationsmässigt med och fick uppleva kommunens planer på hur bland annat Norrcity, från järntorget, via Centralstationen bort mot Svampen, skulle utvecklas. 2011 klubbade kommunstyrelsen ett beslut som gav tjänstemännen i Stadsbyggnadskontoret uppdraget att utveckla Resecentrum och vidare norrut längs med järnvägsrälsen. Tror inte alltid att de två parterna var överens om hur det skulle gå till men åren har gått och nu ser vi embryot till vad som komma skall de närmaste tio-femton åren. Ser jag till de anteckningar jag sparat så känns det som att tjänstemännen fick igenom det dom ville när det kommer till den större bilden. Postterminaltomten ser ut att bli en spännande ny plats i vår stad när det står klart 2019. Tiden, den relativa. Åtta år sedan det klubbade beslutet. En evighet för mig men säkert högst normalt i en stadsplanerares värld. Då har man inte ens inlett någon byggnation på stråket bort mot Svampen. Vilket jag tror kommer bli väldigt fint när det är dags. Ibland tänker jag att jag hinner dö av ålderdom innan det moderna Örebro växt fram. Känns en aning vemodigt.

 

Medan norr om Norrcity inlett sin transformation in i den nya världen så står själva Norrcity rätt stilla. Ja, det stora ÖBO-bygget med Boulebar och annat i bottenplan samt en ny fräsch krog på Storgatan har hottat upp det hela en aning men ifrån det utvecklingsförslag som jag fick i min hand av kommunen redan i början av 2012 har det inte hänt mycket med. Det är förvisso fullt möjligt att det kasserades men i det så skulle förutom Storgatan även Gamla Gatan och Slottsgatan göras attraktiva med butiksytor, kontor och säkerligen kaféer och restauranger. Kanske väntar man på en långsam gentrifieringsfas då ett nytt bostadskvarter utmed Fredsgatan och senare Klostergatan vid Myrorna ska sparkas igång. Nya människor flyttar in, nya vanor och rörelsemönster, nya kommersiella möjligheter som säkerligen på sikt någonstans där framme kommer förändra karaktären på hela den norra delen av Örebro från Storbron bort till Svampen. Pendlare som väller in från stationen och stannar på den norra sidan av Svartån. Jag är inte säker på att alla gillar denna likriktningsutveckling utan vill ha det som det är nu. Men ska den norra sidan vakna och bli en del av Örebro som hänger ihop med resten av staden så behöver man nog göra att gatorna känns tryggare och mer inbjudande under hela dygnet. Men Norrcity har börjat mullra. Se upp Söder. Tiden går…    

Texten är tidigare publicerad i magasinet Utmärkt Örebro
​Nummer 3 2017