header
header
header
header
header
   

Kom tillbaka och bli en riktig Örebroare

När jag är ute och reser till nya platser så är jag som de allra flesta andra. Jag läser på om vad man ska se och göra enligt någon sorts expertis från staden eller tidigare besökare. Det är kul och spännande att utforska någonting nytt men det är inte förrän jag besökt en stad tillräckligt många gånger så att jag kan ta den för given som jag uppskattar den som mest. Jag vill vara borta men ändå känna mig lite hemma. Vill inte alltid svinga runt med systemkameran i högsta hugg eller vrida nacken efter ett nytt pampigt monument.

Det jag söker är då det anspråkslösa. De små gyllene platserna, kaféerna, pubarna, torgen, gatorna och parkerna. De finns där överallt i alla städer, platserna som få pratar om eftersom dom inte är så mycket att prata om. Man gillar dom eftersom man byggt upp en känsla och relation kring platsen. Det blir en tillfredsställelse att leka ”local” för en stund.

En hemstad där man växt upp är en plats där få saker överraskar än. Man vet hur saker ser ut, man kan orientera sig i sömnen och man vet om varje bakgata eller genväg. De affärer, restauranger och kaféer man frekventerar är ofta stamhak dit man inte alltid går för att det är bäst utan för att man av någon annan anledning trivs där. De parker eller naturstråk man rör sig i är ofta de man alltid rört sig i och där man känner sig hemma. Likadant med badplatser, utflyktsmål och grillplatser. De bara finns där. Jag gillar den känslan när jag är borta, att känna mig hemma.

Men ibland kan man behöva lyfta blicken även i sin hemstad. Jag tycker att det är svårt. Att gå utanför turistbroschyrens givna symbolplatser som Slottet, Svampen, Stadsparken, Naturens hus, Rävgången och så vidare. Jag vet inte säkert vad jag skulle tipsa er om. Ni eventuella besökare av Örebro. Mitt rörelsemönster är rätt så begränsat. Men bortsett från centrum så gillar jag de östra och västra delarna av stan bäst. Att jag bodde tio år norr om norr innan jag drog in till city förändrar inte det. Öster är tyst, ordnat med långa raka gator. Väster är livligt, rörigt, skitigt med ett skevt och rörigt gatunät. Jag gillar även Järntorget och området i direkt anslutning. Följer jag Svartån så gör jag det inte ut mot Hjälmaren som de flesta andra. Jag tar mig hellre ut mot Karlslunds Herrgård och vidare mot Fallet där jag trivs och känner mig hemma. Men som besökare i Örebro ska man kanske inte i första hand följa mig i just den här frågan. Eller också är det det man ska?

Se till att klara av era måsten på första besöket. Kom sedan tillbaka till oss igen och bli som en riktig Örebroare. Hitta era favoritplatser där ni kan hänga med oss ”locals.” Ni ska veta att vi utbildats i värdskap i denna stad så förhoppningsvis kommer ni att kunna börja prata med oss så där naturligt och chosefritt som ibland på film. Kom tillbaka och få din egen privata känsla om det där bordet under trädet på det där fiket vid torget. Ett par dagar innan denna text skrevs klev Örebro Kommun över 140.000. Vi växer och vill växa mer. Så kom hit ni också. På besök eller för att stanna. Ni är mer än välkomna. 

Texten är tidigare publicerad i magasinet Utmärkt Örebro.