Tillbaka till framtiden: 2050

En bekant berättade för mig att 1965, när Örebro firade 700års-jubileum som stad, fantiserades det rejält om stadens framtid i den lokala tidningen Nerikes Allehanda. Framtiden var science fiction. Det var Star Trek, lite senare Månbas Alpha, och ännu senare Stjärnornas krig. Ja kanske även Blade Runner om 2019-års Los Angeles.

En del av det som det fantiserades om har blivit verklighet, andra saker har fortsatt vara just fantasier.

1965 blickades det fram emot den svindlande siffran 2000. Ett nytt århundrade med en utveckling vi inte sett maken till. Och det är ju sant. Utvecklingen har varit häpnadsväckande. Mest handlar det om teknik, kemi, fysik. Mycket är sånt som jag som vanlig samhällsmedborgare inte tänker på utan bara lever mitt i. Men när dom vid 700års-jubileumet spekulerade om framtiden handlade det mycket om hur staden Örebro skulle se ut. Några vilda tankar var att vi år 2000 skulle få se rullande trottoarer utefter gatorna och att det skulle åka förarlösa bussar på skenor uppe i luften. Riktigt så långt har vi inte kommit. Men bussarna går åtminstone på biogas och staden har placerat ut allmänna pumpstationer till cyklarna runt om i centrum. En svindlande utveckling.

Man brukar ju säga att Rom inte byggdes på en dag. Men när den italienska huvudstaden väl blev klar så har inget sedan dess hänt. Det händer mycket i Örebro men i grunden är Örebro samma stad 2012 som 1965. Förändring och utveckling kostar mycket pengar, men det kostar även i mentalt motstånd för människor är i grunden rätt ogina mot förändringar. Forskare brukar ju säga att i hjärnan är vi fortfarande stenåldersmänniskor som lever i en high tec-värld. Därav många av våra sjukdomar och problem.

Just nu pågår ett nytt avstamp mot ett firande i Örebro, ett nytt avstamp mot utveckling i en ny framtid som kräver stora förändringar om vi ska överleva på denna jord. Enligt miljöexpertisen. Nya utmaningar för en stad som bara växer och växer. 2015 fyller Örebro 750år, så många visuella revolutionerande innovationer lär inte explodera inför våra ögon tills dess. Men år 2050? Är vi till sist inne i rymdåldern här i Örebro då? Kommer vi sväva?

Kommunalrådet och Socialdemokraten Björn Sundin öppnade för eldrivna cyklar i sin ”Utvecklingsplan för Norrcity” när den kom ut. Inte så vilt förslag. Skulle inte ens platsat i filmen ”Tillbaka till framtiden 1” från 1985. Men i en tid då Kina planerar för stora bussar som ska kunna åka över den vanliga trafiken i deras överbefolkade städer så kan väl Örebro... Ja vad kan vi?

Kanske blir det till sist förarlösa bussar eller spårvagnar på skenor i luften. Kanske susar tysta extrema snabbtåg i ljusets hastighet under Örebros stadskärna utan av vi märker av dom. Bilarna har tagits till nåder och är fullständigt miljösäkrade och styrs av avancerade system där man trycker på en knapp så styr bilarna själva till lediga bildepåer i stan där dom lagras i lika avancerade och minimerade parkeringssystem under jord. Mälardalen upp till Stockholm har blivit en enda storregion som växt ihop. Nya transportvägar under vatten har tagits fram. Via enorma pipelines far kollektivtrafikfarkoster till Stockholm City på en halvtimma. Inne i stan kan man ta sig runt på skidliftsliknande surfplattor för  enplats, tvåplats eller hela familjer med barnvagnar. Budgetbiljett långsam fart eller expressvarianten. Eventuella shoppingpåsar skickas hem direkt från butik och är där innan du själv hunnit hem. 

År 2050. Det är trettioåtta år dit. Örebro kommer se annorlunda ut då. Men hur annorlunda? Vad tror ni själva? Diskutera i grupp...

Texten är tidigare publicerad i magasinet Utmärkt Örebro.