Sommaren är underbar men jag har alltid älskat hösten lika mycket. När den ibland tryckande värmen och pressen att alltid ha kul och må bra sakta går in i viloläge då vaknar jag. Även om jag skräms av den långa mörka kalla period som kommer efter hösten så får man försöka njuta i nuet. Den här helgen har jag och min irländska varghunden Molly Malone njutit av nuet på landet i Karintorp, Åsbro, Sverige, Världen, Universum, Utopia. I love it!

"Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla..."

Edith Södergran
 

Det började ungefär runt förra nyåret. Jag misstänker att det var på grund av en rätt intensiv boxningsträning. Den vänstra överarmen började irritera en aning längst uppe vid axeln. Till en början var det inte mycket att bry sig om men dagarna gick, veckorna och månaderna. Tills jag en dag någon gång i april knappt inte kunde röra armen. Så har jag gått från dess fram till nu. Värktabletter och dålig sömn.
Man är ju så jävla envis och vägrar ta tag i saker. Det går väl över tänkar man tills man går in i väggen. Jag söker ingen sympati men vill förklara om någon tycker att jag betett mig märkligt under det här året. Nervvärken har påverkat mitt humör rejält. Värken har även påverkat min övriga kropp med nackont, nackspärr och muskelvärk. Det har varit ett jävla skit helt enkelt.
Men igår var jag på en flera timmar lång röntgensession. Först vanlig röntgen och sedan magnetröntgen inne i den trånga tuben i en och en halv timma. Så nu är jag förhoppningsvis snart på banan igen. Bara läkarna hittar nått som är lätt och snabbt och behandlingsbart. Men eftersom jag är skrockfull så vågar jag inte säga mer än så just nu. Ångesbilden ovan speglar tankarna. Men tyck inte synd om mig. Snälla.  

Med tanke på debatten om Emma Green och hennes regnbågsfärgade naglar som en tyst protest mot Rysslands anti-gay-lagar och efterföljande åsikter om att idrott och politik inte hör ihop. Det är skitsnack. Idrott och politik har alltid hört ihop. 
Politik, pengar, idrott. En helig treenighet... 
Intervjun här under är förvisso om amerikanska villkor men går på många sätt att applicera på Europa och Sverige.
Mycket intressant och jag önskar att vi i Sverige kunde få den här typen av journalistik av journalister med kunskap om både idrotten och samhället. Djupare och mer granskande för att koppla samman de två eftersom dom så starkt är länkade till varandra. 
Börja kolla från minut 5! 

I förmiddags var jag på besök hos Arne Holmberg som är programledare för Boulevard i P4 Örebro. Han hade bjudit in mig för att med lite distans till kalabaliken kring landskampen i Kazakstan berätta om vad som hände när jag blev Ensam man i Astana. Från fotbollsexpert till kombinerad expert och reporter. Från relativt lågprofilerad till högprofilerad. Ni kan läsa mer om det längre ner här under.
Det blev ett avspänt och soft samtal som alltid med Arne. En del allvar men mest med glimten i ögat. 

Hmm, då ska vi se. Vad har hänt sedan sist?
Jo, en hel sommar har passerat sedan mitt förra inlägg.
Nu är det ingen idé att på något sätt försöka förklara varför och så vidare. Utan låt oss säga att nu kör vi härifrån och framåt.

 

Det senaste som hänt är den osannolika uppmärksamheten som jag fått efter min insats som reporter i Astana, Kazakstan under VM-kval matchen mellan Kazakstan och Sverige. Uppmärksamheten blev enorm och jag har nog aldrig fått så många positiva kommentarer på sms, twitter, facebook och i det verkliga livet som efter den insatsen. Det är svårt att själv förstå vad jag gjorde annorlunda men är glad att det gick bra. Jag är även stolt över att inte backa ur(som om jag hade ett val) utan ta tag i det och göra mitt bästa. Det är även bästa vägen till utveckling. I övrigt är det är en lång historia för er som inte hängt med och jag nöjer mig med att dela några länkar så ni kan få en bild av händelseförloppet.

Expressen webb-tv.

Aftonbladet: 

Jag hann även vara i Dublin dagarna innan Kazakstan och jobba på den svenska vinsten mot Irland på Aviva Stadium. En häftig upplevelse i en stad som ni vet att jag gillar väldigt mycket. Jag passade på att stanna ett par dagar extra och umgicks som vanligt med min vän journalisten Philip O´Connor. Den stora anledningen var All-Irland finalen i hurling på söndagen mellan Clare och Cork. 82.000 på läktarna som vanligt inne på Croke Park. Vi fick en match som visst går till historien när det kommer till dramatik, aggressivitet, sköna lir och tempo. Jag var i extas efteråt trots att inget lag vann. Oavgjort gav omspel.

Vill ni se ett highlightpaket?

Finns då här under. Kör så det ryker.

First half!

Second half: 

Andra halvlek är så grym att man få gåshud. I love this game!

I lördags hade Open Art invigning i centrala Örebro. Det är en fantastisk konstutställning i det offentliga rummet mitt i Örebro där man i år lockat hit en rad världskända konstnärer som till exempel skulptören Florentijn Hofman från Holland och gatukonstnärerna ROA från Belgien, Sego y Obval från Mexico, Clemens Behr från Tyskland och Roadsworth från Kanada för att ta några exempel från den gatukonst jag själv mest går igång på. Men staden är fullsmockad med konstverk, stora som små, och konstnärerna kommer från Sverige och ut över världen.
Kom gärna till Örebro och besök oss i sommar och höst. Utställningen håller på från nu fram till den 1 september.

Här under finner ni ett magazin om hela utställningen. Intervjuer, presentationer och en rad fotografier liksom några krönike/kåseritexter om konst och kultur i allmänhet. Bland annat så har jag själv med en text på sidan 6. Läs den gärna! 

OpenART Magazine