header
header
header
header
header
30 Maj 16:32

Regnstänk som väcker minnen

Jag cyklade hem i lördagsnatten. Det regnade.
Inte så där att man blev genomvåt utan bara rejält fuktig utanpå kläderna och med tunga droppstänk ansiktet. Det var så skönt.

Jag vet inte hur många gånger i livet jag cyklat hem på samma sätt.
Lite full och suddig, i sin egen värld, å samtidigt välmående.
Förr brukade jag kunna cykla omvägar för att förlänga känslan.
Hade ofta hörlurar i öronen och min Walkman i innerfickan.

Spelade pepplåtar när jag mådde bra och sorgliga låtar när jag mådde dåligt. Men jag tog långa omvägar och grät av melankolin och regndropparna på kinden efter en dålig fest, en tjej som gjort slut.
Älskade att vältra mig i misär och ensamhet.
Märkligt nog hjälpte det mig att må bättre.

Andra gånger gled jag in i musiken och såg mig själv på scenen som en rockstjärna. Njöt av känslan att se sig själv sjunga inför en publikmassa.
Precis som många andra drömde jag om att få vara rockstjärna, någon att se upp till. Den ultimata revanschen mot den där "bruden" som inte fattade att jag var den hon borde vara med eller de där grabbarna som ansågs coolare och stod först i led när jag knackade på längst bak.

Det är det jag använt musik till i livet. Inte som ren underhållning att dansa eller sjunga till utan att förstärka det känsloläget jag redan burit på. Hård musik för att rensa ur skallen och får bort rastlöshet, hjärtekrossarlåtar och sånger om utanförkap när när jag varit ledsen eller känt mig oönskad och partymusik för att ge sig ut i vimlet.

Den här lördagskvällen väcktes alla de känslorna i mig och det spelade ingen roll att jag var kall och rätt blöt när jag nådde villaidyllen sent på natten. Staden var tom, endast en och annan taxi for förbi och jag mådde underbart bra.

Jag blir mer och mer varse om att jag om en femton-tjugo år kommer att bli en rätt irriterande nostalgiker som sitter och snackar om de goda tider som passerat. För att inte tala om när jag blir riktigt gammal.
Stackars äldreboendepersonal. Öronproppar på. Eller förresten.
Då skickar dom nog en tjatig gubbe som mig rakt utför klippkanten.

Kommentarer
Stäng
Igenkännande

Snyggt skrivet! Musik väcker känslor och din text är igenkännande. Har upptäckt att musiken har blivit viktigare med åren!Gnällig gubbe finns det gott om i närke, så en mer eller mindre gör inget:)
Skrivet av:Mats Windh | 2011-06-03 13:32:22 |  Svara
 
Namn:
E-post:
Ämne:
Kommentar:
Säkerhetskod:
 


24 Maj 13:55

Pei Lai? Ja sa jag. Oh my god!!

Turnén fortsätter...
Igår drygt tre timmar på skitvägar snett igenom Halland och Skånes vägnät, från Göteborg ner till Hällevik för matchen Mjällby mot Djurgården.
Det är som att färdas bakåt genom en tidskapsel rent fotbollsmässigt. Från cybervärldens Göteborgsfotboll till Strandvallen som är oerhört mysig och charmfull så länge man inte besöker arenan för ofta och att det dessutom är fint väder.

Satt länge och njöt vid havets rand bakom skogsdungen en målvaktsutspark bakom ena målet. Tångdoft, en lätt bris som fick vattnet att klucka lent över stenarna. Solen som glittrade på havsytan, endast några fåglar som kvittrade i träden bredvid.
Oerhört avslappnande och igen inser jag saknaden av havet. Ni har läst det förut här. Det finns inget större och mäktigare och samtidigt avslappnande och rogivande som det mäktiga havet. Man kan inte få allt och saknaden av havet är det pris jag får betala genom att bo i inlandet i Örebro.

Direkt efter matchen gick hyrbilen mot Malmö där kollega Jonas Dahlqvist och jag checkade in på Elite hotell Savoy. Efter att ha parkerat hyrbilen och lämnat nyckeln avslutades kvällen på Mello Yello vid Lilla Torg som vägörande nog har ett kök som är öppet till klockan tolv. Tommy Åström anslöt och vi käkade och tog en öl, skvallrade och resonerade en dryg timma innan det var dags att duna in.

På väg ut ur hissen dagen efter stirrar en ung kille med asiatiskt ansikte på mig med stora ögon.
Pei Lai viskade han. Ja sa jag. Oh my god!! Fortsatte han.

Det visade sig att han var en ung student från Dalian som var tretton år 1996 då jag spelade i Dalian Wanda. En stor supporter, precis som hans mamma och hans vänner. Han snackade om mitt tröjnummer 14, min kamp mot kinesiska förbundet angående en tvångsklippning de försökte sig på. Å så "Oh my god" igen...
Tiden i Kina är avlägsen men jag skulle ljuga om jag inte säger att jag blir oerhört stolt och glad att fortfarande vara ihågkommen i Kina och Dalian. Den här typen av möten lyfter humöret rejält.
Saken är ju den att jag är ganska ensam med mina minnen och upplevelser, inte många här i Sverige förstår hur stora jag, min kompis Patrik Svensson och de kinesiska lagkamraterna var då 1996. Dalian Wanda blev då Kinas mäktigaste och mest framgångsrika fotbollsklubb. Å det i ett land som vid det tillfället hade 1,2 miljarder invånare.
Min något rebelliska stil ihop med min bestämda personlighet har satt större spår än jag någonsin kunde tro. Lever på detta i flera dagar.

Me de goda känslorna är det dags att stega tillbaka till hotellet för att dra på sig arbetskostymen igen. Stormatch på Swedbank Stadion ikväll mellan Malmö FF och Helsingborgs IF. Förra året bjöds vi på årets match i detta mötet, något liknande tror jag inte på ikväll men jag tror på dramatik och en mycket god stämning. Turnén fortsätter som sagt...

 




22 Maj 21:42

God Morgon, Världen!

Regnet öser ner utanför kaféfönstret vid Avenyn i Göteborg.
Det är på väg att bli mörkt, klockan närmar sig åtta och jag är alldeles död i skallen. En frukost i bilen på väg ner tidigt i morse blev det enda matintaget fram till tidig kväll, efter jobbet på Gamla Ullevi. Det är precis så en matchturné inte får inledas.

Gillar annars tidiga söndagsmornar i bil. Du får nästan hela vägbanan för dig själv och kan njuta av morgonsolen och grönskan som smeker dig. En kopp rykande kaffe i kopphållaren, tre sportbräck och en banan i sätet bredvid mig och Godmorgon världen i P1.

Bästa radioprogrammet i Sverige om man vill få en koll på vad som händer i vår omvärld. Alltid utförliga, initierade och faktaspäckade rapporter från reportrar på plats. Idag om två republikanska presidentkandidater som tillhör Mormonkyrkan vars utvalda på allvar tror att dom står i direktkontakt med Jesus. Ofta är inte USA speciellt olik flera länder i mellanöstern där religionen går rakt in i den politiska världen.
Skillnaden, och den är inte helt obetydlig, är att USA fortfarande är en demokrati. Men religion och politik i USA går hand i hand och det skrämmer mig ibland.

Å andra sidan så rapporterade programmet om nya rökförbud i New York, denna gång på alla offentliga platser utomhus. Ett beslut som självklart kommer att efterföljas i Sverige och övriga Europa. It´s just a matter of time. Det snackades också om Obamas och Netanyahus möte där USA och Obama pressar Israel om att går tillbaka till 1967-års gräns vilket lär vara en omöjlighet i realiteten.

Vi som lyssnade fick ett reportage om Knarkkriget i Mexico, en intervju med journalisten Irina Chalip som greps av Lukansjenkos polis på valnatten i Vitryssland och vars man oppositionskandidaten Andrej Sannikov fortfarande hålls fången.
Klimatet och Miljöpartiet avhandlades precis som den sedvanliga panelen som diskuterar aktuella ämnen. Idag bland annat Bamse i asylpolitiken och Kungen...ja den röran snackas det om överallt.

Ett kort firande av legenden Big Joe Turner som skulle blivit 100 år i dagarna fick plats. Mannen som satte Rock´n Roll på kartan.
"Shake rattle and roll"

Krönikören Svante Weyler hade en rykande het svada mot Kina och dess fortsatta attack mot demokrati och yttrandefrihet där den kända konstnären Ai WeiWei fortfarande sitter fängslad för ytterst bleka anklagelser. Sedan styrde han klokt in det på hur vi i Sverige ska förhålla oss till detta nu när både Volvo och Saab sitter i Kinas klor.

Å så den politiska satiren ifrån gänget bakom Public Service som hållit på i så många år. Riktigt kul ibland, rätt uselt andra gånger men ändå underhållande på nått vis. Antagligen ett bevis på att man blivit äldre. Att gilla Public Service alltså...

Länken till programmet finner ni under P1 God morgon världen.

 

 

 




13 Maj 23:14

NA Webb-TV

Jag är lite dålig på att egofiera mig själv här på min egen hemsida.
På Facebook mosar jag ju ut allt som händer mig. Så:
Här får ni ett par länkar att se och lyssna på om ni känner för det.

NA Webb-TV Blohm om allsvenskan, sitt jobb och Valdet Rama.

NA Webb-TV Mittbackarna i ÖSK har problem, feat Molly Malone The irish wolfhound.



7 Maj 13:03

Blandade texter i Utmärkt Örebro



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För er som gillar att läsa lite längre texter än korta krönikor eller blogginlägg lägger jag här ut fyra texter som är skrivna för och publicerade i ovanstående tidskrift.
Utmärkt Örebro finns inte på nätet, är inte heller någon köpetidning utan en gratistidning som skickas till utvald målgrupp eller hämtas på speciellt utvalda platser.
Av den anledningen får jag okej att publicera här på min egen hemsida.

En vagabond med djupa rötter

Svartåbanan

Sköna Öster

Örebro-cupstaden




3 Maj 11:22

Alla Själars Aveny

Våren är en speciell tid för många människor.
Stora känslor yr omkring som aprilvädrets förvirrade kast från sol till snö. Människor är lyckliga, människor är ledsna.

Tror inte alltid att vi förstår oss på oss själva när känslorna slirar in i systemet och rör runt in mixed emotions.
Vissa exploderar i kärlek och vill gifta sig och skaffa barn medan andra går i tungsinne över den ljusa tidens krav på lycka.
Mörkrets möjligheter att gömma sig och sina känslor exponeras i ljuset. Skiten sopas undan från gator och torg, trasiga själar skakar av sig vintersmutsen och avslöjas på bänkar i parker.

Våren är en tid då allting startas om igen.
Om vintern är som en dator som tvångsavslutas är våren när det börjar blinka i burken och man inser att hårddisken inte är död.
Lycka och lättnad att istiden inte är här än.
Den här låtlistan på spotify handlar just om allt detta.
Den handlar om livet, kärlek och sorgsna ögon på alla själars aveny...

Love,life and sadness



29 April 15:20

Lever inte alltid som jag lärt mig...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte alltid att jag lever som jag lär.
Någonstans inne i mitt huvud älskar jag personliga utslitna inrökta små kaféer och restauranger med stampublik som nästan spikats fast på sina favoritplatser. Det finns någon romantisk aura av genuinitet i dessa platser.
Vet inte hur många städer i världen jag har suttit där och tyckt mig vara så där otroligt världsvan, nästan som en av dom, de som bor i staden.

Att kaffet oftast är halvkasst, att stolarna är rangliga och osköna å servicen snäll men seg och långsam undviker man att tänka på.
Det är ju genuint. Det är ju på riktigt. Jag bor ju praktiskt taget här.
Visst gör jag? Snälla, säg att det ser så ut!

Egentligen älskar jag numer det som många hatar.
Fast allt färre faktiskt.

Det är en njutning att stiga in i de stora kedjornas kaffepalats.
Starbucks var man än är på denna jord.
Waynes Coffe och Espresso House.
Kaffet är alltid av allra bästa kvalitet och smak och smakar i princip exakt likadant vart man än kommer, vilket är själva affärsidén.

Jag medger att det är svårt med klassiska köttbulle eller äggmackor men det är okej. Espresso House har ju sin ost och skinkmacka med dijonsenap.
Grymt god å en klassiker för mig. Även om dom trixat lite med brödet.
Starbucks är annars THE coffehouse.
Ryktena säger att företaget även äger Espresso House och bara väntar på att byta skyltar i Sverige.
En amerikansk invasion över en natt månne.

Den här typen av kedjor frälser mig när jag är ute och reser.
Söker alltid blicken mot dess sköna avslappnade och rena miljö.
Man vet vad man får och behöver aldrig tänka på om det är ett bra eller dåligt ställe man står och stirrar på när benen är trötta, huvudet tungt och kaffetarmen skriker efter sin koffein.

Men jag erkänner.
Det dåliga samvetet vrider sig oroat i magen.
Jag vill ju hellre gilla det lilla, det genuina å personliga.

 




29 April 12:15

Vad är det för fel på mig?

Det finns saker jag aldrig blir riktigt klok på.
Som nu.

Framför mig på tåget sitter en kille och småskrattar hela tiden.
Han har hörlurar på och datorn uppackad så jag antar att han ser på film eller möjligtvis lyssnar på nått pratprogram.
Hans kropp kastas fram och tillbaka då och då samtidigt som hans lilla flinande hulkningar irriterar sig ut i kupén.

Va fan.
Jag blir provocerad.
Va sitter han där och flinar åt?
För sig själv.

När de tankarna landat hos mig kommer nästa fundering.

Vad är det för fel på mig som sitter här och irriterar mig på denna rätt fåniga och harmlösa kille? Finns ingen riktig anledning till det.
Förstås.

Men nu nös han också, snorar å har sig.
Å skrattar...

 




23 April 22:30

Mina nya Gienchi Sneakers från W19



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det svartvita folket kan vi kalla svenskarna för.
Vi är rädda för färger.

Själv älskar jag svart, klär mig gärna i svart och tycker att det är tufft.
Men gillar även färg, ibland. Speciellt orange.

Det här är mina nyinköpta Gienchi Sneakers. Jag tror dom är italienska.
Dom är inköpta på W19 i Göteborg. Sveriges bästa modebutik.
Två dagar har jag haft dom på mig, en gång när jag jobbat med livefotboll i TV på arena.
Tror aldrig att jag fått så många kommentarer på så kort tid angående ett par dojjer. Självklart är det färgen dom reagerar på för modellen är knappast unik. Färg. Många vill ha men få vågar.
Köper hellre vitt, kanske svart, men oftast vitt i dessa modeller.

Jag är inte våghalsig men har blivit mer vågad.
Hade dock inte väntat mig denna masshysteri av slängda kommentarer, fotograferande och inzoomande i TV-kameran.
Jag borde bli betald för denna gigantiska pr-kampanj från herr Blohm.
Alla har varit positiva och det förvånar mig lite grann.
Färg syns men brukar avskräcka folk som inte vill synas.
Jag vill synas, ibland, andra gånger inte.
Älskar dock dessa nyinköpta Gienchi Sneakers som ni andra troligtvis också är väldigt avundsjuka på...




18 April 13:11

De breda boulevardernas Göteborg i vårsol

Det är dags att skilja agnarna från vetet.
Så är det varje år då våren slår till och andas sommar.
Göteborgs uteserveringar fylls av avslappnade invånare och turister som med stora solbrillor sitter och stirrar ut mot de breda trottoarena.

Men inte jag.
Jag sitter längst inne i ett lite mörkare hörn av fiket och ler nöjt över att den gamla Svartrockaren i mig lever.

Det är inte så att jag ogillar solen och värmen.
Inte alls faktiskt.
Men jag ogillar att äta och fika i direkt sol och för mycket värme.
I solen äter jag glass eller dricker iskall ljus öl.

Det är så faschinerande att vandra de breda boulevardernas Göteborg på våren och möta de stora underläpparnas nakna tjocka överkroppar på bänkarna nere vid vallgravarna.
De sitter i oranga arbetarbyxor och bränner fettet på den ljusröda bringan.
Mot husväggarna bredvid sitter unga sommarsköna tonåringar och njuter av solen med insektsrunda solglasögon.
Jag tror dom blundar där bakom de mörka glasen.

Man förstår att det är vår då människorna jag passerar på gatorna inte riktigt vet hur dom ska klä sig.
T-shirts killar med Conversedojjor blandas med skinnjackor och tunna scarfs, tjejer i korta kjolar eller tunna klänningar med öppet dekoltage trippar omkring tillsammans med dom som skyddar sig med tjockare koftor och kappor med pälskrage.
Sen har vi de svenska turisterna med vandrarskor, skaljacka och ryggsäck som alltid med mycket bestämda steg går runt och pekar med hela handen. Och samtidigt de mindre grupperna av turister från södra Europa som står och snackar och gestikulerar i ring med en stor utvecklad karta i mitten.

Det är en schizofrenisk tid där allt är tillåtet och rätt eller fel.
Själv klär jag mig alltid för varmt och tillhör scarf och skinnjackekillarna.
Det är också därför jag sitter längst inne i det mörka hörnet på fiket där luften är lite svalare, lite skönare.



Pelle Blohm


Pelle Blohm

– Chefredaktör Tidningen Marknad Örebro och Örebro Läns Tidning.

– Har startat föreningen Panhorama som jobbar med demokrati- och samhällsfrågor. Jobbar just nu med med Samhällskontraktet 2,0.
En podd kommer att dra igång i höst/vinter.

– Driver även det egna företaget Shane Media & Kommunikation AB.

– Frilansskribent. Krönikör. Copywriter.  

– Föreläsare. 

Författare:
– Släppte romanen From Bangor With Love i maj 2023.
– Släppte boken och självbiografin "Blohm står när dom andra faller" i juli 2017.
– Släppte foto- och poesiboken Under Radarn 2019.

 I övrigt en jäkla fin kille... 


Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm

Tidigare inlägg