Jag går i otakt med tiden
-Nä, nä, vi måste löpa i fem månader först för att orka, sa stenåldersgubbarna.
Sen kan ni kanske få känna på bollarna lagom till träningslägret i april...
Men dom hade fel.
Och nu finns det forskningsresultat på det. Danska forskare har kommit fram till att fotbollsträning ger mycket bättre träningsresultat än jogging(löpning) både för elitspelare och för den så kallade breda massan. Danskarna menar till och med att fotbollsträningen kraftigt skulle kunna förbättra folkhälsan. Fotbollsträning bränner mer fett än löpningen och bygger dessutom upp muskelmassa, det gör inte löpningen överhuvudtaget om man nu får tro professor Jens Bangsbro som är en av personerna bakom resultaten. Han säger också att fotbollen tränar upp balans, får ner blodtryck och kolestrol och ger förbättrad insulinkänslighet, vad nu det innebär.
Svenska fotbollslandslagets fysiolog, Paul Balsom, instämmer i åsikterna och menar att de europeiska topplagen redan lärt sig detta och enbart tränar med boll numer. Men han tillägger också att för otränade föredettingar och överviktiga amatörer finns en stor skaderisk. Knän, fotleder och muskelskador är vanliga då hjärnan vill mer än vad kroppen klarar av.
Hursomhelst. Ironin grinar mig som vanligt i ansiktet.
När jag var aktiv hatade jag löpning utan boll men bet ihop för att det var det som krävdes.
Till sist lärde jag mig att löpa utan att gny så nu efter karriären har jag inga problem att ge mig ut i skogen och löpa. Det har jag sett som en fördel och en väg till fettförbränning som mina old boys och korpfotbollskamrater inte fått. Jag gillar att träna på egen hand utan det kollektiva tvånget jag levt med i hela mitt liv. Men nu är inte det speciellt bra helt plötsligt.
Det är fan om man nu måste tillbaka till kollektivet när man äntligen lärt sig hur man pinar sin kropp genom lera och mossa helt i sin egna lilla värld.
Jag säger som jag sagt i hela mitt liv.
Jag går i otakt med tiden.
Jag borde vara yngre, eller äldre.
Men min tid är aldrig här och nu.
| Stäng |
En jakt på livet-Pelle Blohm
Jag sitter nämligen här med ett bokmanus. Hösten bankar på dörren och det är dags att återuppta drömmen om att en gång få ge ut en roman. Innan semestrarna ramlade de in, ett efter ett, refuseringsbreven från bokförlagen. Det är egentligen inget ovanligt då de flesta som försöker sig på att skriva får dessa brev från förlagen uppkörda där bak.
Men ett par kapningar har även kommit ifrån andra håll medan det även har funnits de som tycker att jag verkligen är något på spåren. Men en sammanfattning kan nog ändå kallas naivitet. Jag trodde att det skulle vara lättare att skriva en roman.
Bearbetning!
Det är nyckelordet. Trots att jag skrivit om fyra gånger är jag tvungen att försöka igen. Men det är så svårt, man blir så blind över sin egen text. Skulle behöva en pirat som kunde sno allt som inte ska vara där och sedan se vad som blir kvar. Jag har fått råd och vägledning av en person jag litar på. Han säger att det kan bli något om jag arbetar hårt och dödar det dåliga i det som dom inom litteraturen kallar "show not tell". Jag är alldeles för mycket "tell" och måste hitta "show".
Det ska jag börja med inom några veckor är det tänkt. När mörkret faller över landet arbetar jag som allra bäst.
Trösten är att även de absolut bästa genom tiderna haft problem med utgivning. Jag läser just nu en biografi om det kontroversiella irländska geniet James Joyce. Boken är skriven av en kvinna som heter Edna O´ Brien, själv irländska och kontroversiell. Hon speglar en man som sliter i fattigdom och hård motvind i många år innan det lossnar. James Joyce motarbetas av kollegor, utgivare, kyrkan, politiker och flyr till sist från sitt hemland och kommer aldrig tillbaka. Så han gjorde det visserligen inte så lätt för sig när han i det strikt katolska Irland förkastade religionen och levde rövare på bordeller och krogar. Men skriva kunde han och det förstod folket till slut. Personligen älskade jag Dublinbor när jag läste den för många år sedan. Boken var en av de första jag läste med de stora författarna på min väg in i litteraturen.
Även om ni förhoppningsvis förstår att jag inte gör några jämförelser alls mellan Joyce och mig( riktigt så blind är jag inte) så är det ändå något att plocka med sig in på kontoret att även legender ibland suttit med refuseringsbrev upp över öronen. Så kom ihåg. Det är aldrig försent att lyckas!
NA Webb-TV
Alexander Axén är fotbollsexpert på NA Webben och tränare för Rynninge IK i division 2.
Han har även förts fram av många som en kandidat till positionen som ÖSK-tränare.
Intervju på FotbollDirekt.com
Mörka moln över Örebro
Dagen efter satt jag på passagerarsidan i bilen hem, för säkerhets skull. Landade sedan i en för Örebroare sorglig historia. På Behrn arena lekte AIK med vilsna, håglösa svartvita fotbollsarbetare. AIK är visserligen riktigt starka just nu, och roliga att se, men ÖSK? Det vi fick se var det totala sammanbrottet. Man kunde känna den ödesmättade stämningen över hela arenan. Något var på gång, matchen kändes som ett avslut på någonting. Det var därför jag för första gången i år gick på presskonferensen. Något dramatiskt kunde ske, det vibrerade i lokalen trots att den var ganska glest befolkad. Richard Norling kunde för en gång skull sitta lugnt tillbakalutad medan de lokala medierna gick hårt åt Patrick Walker. Men Norling led säkert med sin vän och före detta kollega och gjorde allt för att ge honom stöd. Men inget hände där och då.
Blev ändå inte överraskad när jag på måndagen nåddes av nyheten att Walker är sparkad. Det låg som sagt något i den tunga, syrefattiga luften över Örebro. Att sparka tränare är visserligen en sällan lyckad taktik och normalt brukar jag inte propagera för det men denna gång fanns det ingen återvändo. Laget har fallit samman till en liten blöt fläck där ingenting återstod. Man har med blotta ögat kunnat följa den utvecklingen de senaste månaderna. Hängande huvuden, ingen glädje, skrala resultat och en tilltagande oro i laget. Walkers auktoritet som ledare vacklade rejält. Skutan hade ingen kapten längre och då går man för eller senare under eller också infinner sig ett myteri.
Ändå är han förstås inte ensam bärare av skulden. ÖSK:s trupp har varit tunn, styrelsen har haft lång tid att hitta förstärkningar men missat målet. Om det beror på svårarbetad marknad , fega och tveksamma beslutsfattare eller något annat vet jag inte. Men däremot kan man nog säga att beslutet att ta bort Walker borde ha kommit tidigare. Där har styrelsen darrat i sitt beslutsfattande, enligt mig.
Mardrömmen i Düsseldorf
Nja, jag vet inte om jag skulle uttrycka mig riktigt så hårt men fegt och tafatt var det. Vad anledningen till det är vågar jag inte uttala mig om. Men enbart klasskillnad alena tror jag inte på. Ibland blir helt enkelt allt fel från början.
Jag vet nämligen hur det är. Fortfarande kan jag skrikande vakna mitt i natten med kallsvetten rinnande nedför ryggraden när min minnesbank skakar fram bilder från en match i Uefa-cupens första omgång 1991.
Jag spelade i ÖSK och vi mötte Ajax borta i Düsseldorf(ett straff för Ajax efter att supportrarna bråkat) inför 18 000 åskådare. Ajax hade ett stjärnlag med spelare som Danny Blind, Jan Wouters, Frank de Boer, Aaron Winter, Brian Roy, Stefan Pettersson och en mycket ung Dennis Bergkamp för att nämna några. Vi skulle naturligtvis inte ha en chans och det blev vi påminda om från alla håll.
Vår självsäkra taktik gick, precis som för Elfsborg, ut på att hålla tätt bakåt för att hålla siffrorna nere och hoppas på mirakel på hemmaplan. Respekten var så överdriven att vi knappt försökte hålla i bollen och ta oss mot motståndarmålet. Det var pinsamt, det om något var en skamlig insats även om Ajax vid den tiden verkligen var ett av europas topplag. Efter 29 minuter plockade Ajax ut en försvarare och satte in en till anfallare, så extremt defensiva var vi. Och som jag fick jaga boll. Minnet sviker visserligen ibland men jag tror inte att jag rörde bollen mer än högst fyra gånger på hela matchen. En gång bröt jag en passning ut till inkast, en annan gång slog jag en fem meters pass ut mot kanten till Magnus Erlingmark och den tredje gången jag träffade bollen for den in i mål över Anders Karlsson i målet efter att jag styrt en frispark från Dennis Bergkamp. Den sista träffen har jag visst förträngt men när jag läser "Boken om Örebro SK" av Christer Blohm(inte släkt) så påminns jag av att jag visst nickade bort en hörna vid ena stolpen som domaren dömde mål på eftersom han tyckte att jag stod innanför linjen. Det var 2-0 det, sedan gjorde Stefan Pettersson även 3-0 innan matchen var slut. Men det hade om Ajax satt femtio procent av sina chanser kunnat bli 10-0.
Den enda trösten med den kvällen var att livet går vidare och att fler internationella matcher skulle komma med ett något bättre resultat. Något bättre alltså...
Bulletin angående en avstannande tv-karriär
Men blir det någon Premier League-fotboll för dig i vinter då?
Frågorna kommer allt oftare från allt fler håll och någonstans påstås det att jag står som väntande resurs i bakgrunden i Canal Plus korridorer.
Som en reserv liksom.
Men jag har aldrig varit en speciellt lojal reserv.
Jag har alltid sett mig som en vinnare. Tänker inte stå med mössan i hand och vänta på allmosor.
Fakta är att jag just nu inte har kontrakt med någon kanal eller produktionsbolag till några sändningar under hösten, vintern, våren. Den allsvenska fotbollen i Stockholmsområdet är en muntlig historia som jag hoppas kunna köra vidare på tills SM-bucklan är utdelad i november. Likaså är det med radiosporten och PPV-sändningarna, inga kontrakt alltså.
Canal Plus visar just nu inga tecken på ett framtida intresse mer än som en eventuell gäst i ett planerande söndagsprogram och Kanal 5 och Kanal 9 visar inga tecken på att vilja visa internationell klubblagsfotboll på denna sida nyår, inte med studio i alla fall. Vintern riskerar därför att bli mörk och lång när det kommer till mina TV-uppdrag.
Har därför börjat se mig om efter andra alternativ här i livet.
Men men... det svänger kraftigt i den här branschen och jag var inte direkt oförberedd. Telefonsamtalen från huvudstaden har inte direkt misshandlat mobilen det senaste halvåret.
Och i Örebro kan ingen höra dig skrika.
Men följ mig gärna i den mer positiva banan som skribent. Där uppskattas mitt jobb på ett helt annat sätt för närvarande.
Manchester City intervju på Eurosport.se
Efter att i våras blivit tvungen att skärskåda bottenstriden av Premier League via Kanal 9:s sändningar blev jag helt plötsligt en fullfjädrad expert på Manchester City. Inte visste jag då att klubben en sommar senare via Sven-Göran Erikssons intåg skulle bli en av Englands hetaste fotbollsklubbar. Så när Eurosport ville ha expertutlåtanden till sin nya sajt i ämnet Premier League gick City-lotten till mig. Resultatet ser ni nedan. Några märkliga formuleringar där jag knappt själv vet vad som menas får ni stå ut med.
Har pressen på Svennis varit så hård som den beskrivits i media?
- Jag tror att han visste vad han gav sig in i så det var ingen panik på det sättet. Hans ledarskap har alltid präglats av lugn och stabilitet. Kritikerna kallar det tråkigt men han är väl medveten om det, det har varit likadant genom hela hans karriär.
Vad säger du om truppen Manchester City har?
- Det har kommit in många spelare på kort tid så det kan bli svårt att få ihop det. Tittar man på truppen nu jämfört mot förra året så ser man redan stor skillnad. Årets lag är mer kreativt och mer fartyllt. Petrov är intressant, rörlig och duktig och kvick i agerandet. Elano, brassen, riktigt bra kille centralt och Bianchi är också rätt spelartyp. Det är lite Inzaghi-varning på honom när han ligger där framme och hugger. Det är den typen av anfallare som City behöver.
Folk runt fotbollen har sagt att Svennis har tagit över en väldigt dålig trupp. Har de värvat tillräckligt med spelare enligt dig?
- Det beror på vad målet är från deras sida. Ska man nosa på Uefa behöver man ha in några spelare till. Förstauppställningen ser intressant ut, men det gäller att de blir trygga med varandra eftersom Premier League är den svåraste ligan att acklimatisera sig i.
Är det inte svårt att spela ihop så många spelare på så kort tid?
- Allting beror på hur bra spelarna är, men givetvis är det svårt. Han har värvat rätt folk, kreativa spelare framåt och en bra stomme bakåt. Det är alltid en trygghet att bygga bakifrån. Richard Dunne är kung hos fansen men jag tycker inte han är så bra. Han gjorde många misstag ifjol.
Hur mycket måste de förlita sig på att Bianchi levererar kommande säsong?
- Han är en av de som måste lyckas. Men det är viktigt att det offensiva mittfältet funkar bra. Får han vara frisk är han skön att ha där framme. Jag antar att han kommer att sälja av en del anfallare.
Hur är rollfördelningen mellan Backe, Grip och Svennis?
- Det vet jag faktiskt inte, jag har pratat med dem om det. Svennis står och spanar och tar ut laget. Grip är en länk och kollar motståndet och analyserar motstånd och spelare.
Vilken atmosfär vill han ha i ett lag?
- Han pratar mycket med spelarna, ger dem tillit och förtroende och tar hand om dem. Han bygger på vissa starka personer som han kan hänga upp det på, starka ledare. Mancini och Beckham är utmärkta exempel på det.
Finns det en chans att City blir en stor svenskkoloni?
- Jag är helt övertygad att det är professionellt med alla svenskar där nu. Han kommer nog inte visa mer intresse för svenska än andra. Isaksson är svensk men Svennis jagar en ny målvakt ändå.
Vad kan Manchester City åstadkomma den här säsongen?
- Pearce var en fullständig katastrof som coach i City, ingen disciplin, och ingen ordning och reda. Kan Svennis få en bra start och vinna ett par matcher kan han få med sig spelare, klubb och fansen. Man ska inte förvänta sig en topplacering. Det är jättesvårt att tippa men någonstans i mitten tror jag. Klubben börjar ju på nytt, från noll på något sätt. Svennis markerar tydligt vad han vill.
Vilka tror du vinner respektive ramlar ur Premier League?
- Jag tror att United kommer att göra det igen. Det kommer vara ett race mellan Chelsea och United, samt Liverpool om de får stabilitet kan de fightas med. Jag har svårt att se att Derby stannar kvar och Wigan var ju i prinicp ur förra året. Nykomlingarn får det alltid svårt och Middlesbrough är intetsägande lag. Med lite oflyt kan de hamna rätt långt ner. Vad gäller City så har de ju förutsättningar att värva om det krisar sig.
ÖVERGÅNGAR:
Nyförvärv: Sven-Göran Eriksson, t, klubblös, Valeri Bojinov, f, Fiorentina, Elano Blumer, mf, Shakhtar Donesk, Verdran Corluka, b, Dinamo Zagrab, Javi Garrido, b/mf, Real Sociedad, Rolando Bianchi, f, Reggina, Gelson Fernandes, mf, FC Sion, Geovanni, free transfer, Martin Petrov, mf, Atletico Madrid
Förluster: Joey Barton, mf, Newcastle, Sylvain Distin, b, Portsmouth, Trevor Sinclair, mf, Stephen Jordan och Hatem Trabelsi fick inga nya kontrakt
Eurosport tippar:8
Sven Göran Eriksson tog över City för drygt två månader sedan. Det tog dock en stund innan den svenske tränaren fick likvida medel till sitt förfogande på grund av oklarheter beträffande ägaren Thaksins förmögenhet. Men sedan det rasslade till i kassan har Svennis inte varit rädd för utgifter. Bojinov, Bianchi, Elano, Geovanni är några av de som värmlänningen har köpt in. Nu återstår bara det viktigaste, att få alla att fungera ihop. Bianchi och Bojinov är två anfallare med målsinne och kan bli nyttiga för City. Eurosport.se tror att Svennis överraskar och får mittfältet med Petrov, Elano och Geovanni att fungera samt att Bojinov och Bianchi levererar. Grattis till en plats bland de bästa tio Svennis!
Fredrik Jönsson/Mårthen Bergman - eurosport.se
Oddsetkungen
5 000 fick varje expert att bolla och trixa med på oddset under en allsvensk säsong. Man skulle få summan att växa och sedan vid bokslutet i november jämföra med de andra experterna i sändningarna. Det blev fiasko, för oss alla. Men jag kom inte sist. Det räckte för att av några få ironiska själar skulle kalla mig för oddsetkungen.
Dock så fick jag trots det ryktet om att vara en eländig tippare. Det går inte att gömma en sanning även om man klär in den i ironi. Det var rätt elakt men inte helt oförtjänt.
Nu var det en tag sedan jag behövt konfrontera en så krass verklighet där jag "måste" tippa resultat och eventuella vinnare i en hel allsvensk omgång.
I aftonbladets allsvenska rosa lördagsbilaga fick jag en helsida att sia om kommande resultat och graden av hetta i de matcherna som spelades. Jag skrev texten själv för att slippa bli tolkad på ett felaktigt sätt. Inte så att jag inte litade på journalisten men det är lätt att märkliga fraser printas ner i de snuttifierade sammanhang de här expertutlåtandena kommer om man inte peter ner exakt hur man tänker. Men hjälpte det? Blev det bättre?
Om jag säger 0-5 mellan Kalmar FF och IFK Göteborg då förstår ni att jag hade 0-0 som slutresultat. Om jag säger 2-2(2-0 stod det felaktigt i bladet trots att jag skrev allt själv) mellan Gais och Helsingborg så vet ni nu att HIF vann med 3-0, sedan spöade förstås BP ÖSK med 3-1 hemma där jag förutspådde en bortavinst med 1-2.
Ve och fasa. Bedrövelsen kom över mig i mitt jag-vill-alltid-ha-rätt-ego-tänkande. Trovärdigheten skadad?
Men AIK vann i alla fall mot Gefle hemma, 1-0, där hade jag 2-0. det får ändå anses nära och nästan godkänt.
Om nu bara Djurgården gör sitt och vinner i morgondagens Stockholmsderby mot Hammarby och Malmö FF chockar världen mot Halmstad BK så har jag ändå uppnått en anständig nivå i gissandet av den här helt fucking omöjliga allsvenskan. Annars... nä, jag vägrar tänka sådana tankar innan matcherna spelats.
Woody Allen-land i filmkris
På bokhandeln Barnes & Noble på fifth avenue köpte jag en mycket tjock och väldigt tung bok med fotografier från olika filminspelningar i stadens miljöer. Film och teveprogram från 1966 till 2006 är representerade i boken som heter "Scenes from the city-Filmmaking in New York". Här paraderar skådespelare som Woodey Allen(förstås), Diane Keaton Al Pacino, Dustin Hoffman, Donald Sutherland, Robert De Niro, Jane Fonda, Will Smith, John Travolta, Meg Ryan, Jack Nicholson, Samuel L Jackson och resten av hela filmhistoriens bästa och största stjärnor. Filmer som Taxi Driver, Shaft, Annie Hall, Gudfadern, Saturday Night Fever, The Professional, American Psycho, French Connection och Spike Lees Do the right thing är alla inspelade i The Big Apple.
Det är just det här som är New York för mig. Det är därför staden har sådan lockelse. Man är uppväxt och inkapslad av vyer från staden via filmer och annan populärkultur. Även en stor del av min musikhistoria har snurrat runt på Manhattan och de andra stadsdelarna. Bob Dylan som började här, Patti Smith som är New York även om hon under en längre period bodde i Detroit med sin man Fred Smith från kultbandet The MC5. Men även Iggy Pop(från Detroit) som bott länge i asfaltsdjungeln är en kung och självklart The Ramones som bildades i Queens och blev punkrörelsens ledarhundar.
Nu kan New York som filmstad vara hotad läser jag i SvD. Borgmästare Bloomberg vill försvåra möjligheterna att spela in på plats och kräver(som vanligt i USA) en tung ansvarsförsäkring för de som ska filma. Det är nog inga problem för de allra största filmbolagen men desto större för mindre independentfilmare. Detta ska läggas till ett tidigare förslag som lagts på is om film och fotoförbud i tunnelbanan. En protesorganisation har förstås startats med regissören James Cameron, Patti Smith och Michael Stipe från REM som frontfigurer, detta allt enligt SvD.
Att tider och prioriteringar förändras kan man utläsa från Borgmästare John V. Lindsay citat från1967.
"It irritated me that the New York film scene was languishing.
We had the talent, a vast variety of skills and locations, everything
a filmmaker would want for shooting in a big city."
Detta sagt inför grundandet av The Mayor´s Office of Film, Theatre and Broadcasting.
Vi får väl se hur det blir i framtiden. Kan bara hoppas att vi får fortsätta njuta av autentiska NY-miljöer i filmer och slippa digitalt framställda scener från ett skrivbord. Men njut så länge ni kan.
Pelle Blohm
– Chefredaktör Tidningen Marknad Örebro och Örebro Läns Tidning.
– Har startat föreningen Panhorama som jobbar med demokrati- och samhällsfrågor. Jobbar just nu med med Samhällskontraktet 2,0.
En podd kommer att dra igång i höst/vinter.
– Driver även det egna företaget Shane Media & Kommunikation AB.
– Frilansskribent. Krönikör. Copywriter.
– Föreläsare.
Författare:
– Släppte romanen From Bangor With Love i maj 2023.
– Släppte boken och självbiografin "Blohm står när dom andra faller" i juli 2017.
– Släppte foto- och poesiboken Under Radarn 2019.
I övrigt en jäkla fin kille...
Tidigare inlägg