header
header
header
header
header
18 November 16:00

To all you bompers out there...

Ibland kan jag känna mig så förbaskat ensam fast jag vet att det knappast är så.
Känslan sköljer in över mig, våg för våg tills att jag tror att det är sant.
Jag gick ut första gången idag runt halv två då det redan hade börjat skymma, inte ens regnets tunga droppar kunde skingra mörkrets marsch över himlavalvet. Det är tuffa tider nu.


Himlen hänger våt och bedrövad några centimeter under gatubelysningen medan man försöker hitta in till city.
Möten avbokas, influensatider med massvaccinering, långa köer för barn och gamla men där medelålders och friska armbågar sig fram till sprutorna.
Själv sitter jag och skriver, planerar och smörjer för något som i den bästa av värld snart iscensätts.
Håller på att bli en multimediaidiot, det är mobiltelefoner, kameror, datorer, mms, pdf, usb, zip, jpeg, mp3... ...krasch, error...

Så blev jag avbruten, igår är igår, idag är en ny dag som vaknar med ett ursinnigt spöregn på köksfönstret för att därefter spricka upp i solsken.
Hej solen, jag trodde att du övergivit mig.
Ett leende på läpparna trots att bandet fortsatte spela "Waltzing Mathilda".

Känner mig mindre ensam idag.
Men funderar över tystnaden på blohm.se.
Sedan jag bytte utseende på sajten har min statistiktermometer varit ur funktion och jag har ingen aning om någon läser sidan längre.
Å jag som är så stolt över min nya sida som är grymt snygg om ni frågar mig.
Om ni finns, och läser det här.

Jag har några sköna trogna kommentarvänner som hjälper mig att hålla cyberensamheten borta. Uppskattar er verkligen.
Annars känns det som att jag blivit övergiven sedan make overn.
Ungefär som med solen.

Nu ska jag hoppa in i bilen och åka och käka lunch med gänget.
Om dom finns kvar.
Alla är sjuka och snoriga, mötena har fortsatt att avbokas så denna veckan blir inget vettigt gjort som det ser ut nu.
Men kanske att lunchfolket finns kvar i sofforna och i de svarta stolarna.

To all you bompers out there, take care and have a safe ride home...
Nowhere to run, nowhere to hide...

Kommentarer
StÀng
Re: Re: Re: Nej du

Dra=GÄr inte lÀngre in och lÀser pÄ blohm.se. Det vore dÄ intressant att veta varför.
Skrivet av:Blohm | 2009-11-23 11:21:50 |  Svara
 
Re: Re: Nej du

vad menar du med "drar"
Skrivet av:Ö.I.F | 2009-11-23 10:27:32 |  Svara
 
Re: Nej du

Tack alla för att ni skriver smĂ„ peptalk texter! Jag kör pĂ„ och vet att ni finns dĂ€r. Å drar ni sĂ„ sĂ€g gĂ€rna varför. Big hugs!
Skrivet av:Blohm | 2009-11-22 21:38:31 |  Svara
 
Nej du

du Àr inte ensam , kollar till dig dÄ och dÄ
Skrivet av:Örebroare i förskingringen | 2009-11-21 17:36:22 |  Svara
 
Ensam?

Du vet inte vad ensamhet Àr, du söker bara bekrÀftelse...
Skrivet av:Kenta & Stoffe | 2009-11-21 00:12:05 |  Svara
 
heej

fÄ skriver som du/ klart j Àr med. Ha det gott/ ami
Skrivet av:ami | 2009-11-20 23:35:15 |  Svara
 
Full koll

YouÂŽll never (ever) walk alone, Pelle!
Skrivet av:-loa | 2009-11-20 12:35:55 |  Svara
 
Stöd



Vi Àr som en stor varm soffa att krypa upp i och kÀnna sig trygg och sÀker.

Din tröst i höstmörkret.

Skrivet av:Roffe | 2009-11-20 10:40:46 |  Svara
 
Kollar varje dag....

Jag kikar varje dag om det har kommit in nÄgot nytt....sÄ du vet....
Skrivet av:The Gun | 2009-11-20 08:57:03 |  Svara
 
Re: Installera Analytics

Mr Rare: Det Àr pÄ gÄng med googlestatistiken.

Till er andra: Skönt att veta att ni finns dÀr. TÀnk att man Àr sÄ in need för bekrÀftelse:-)

Buu tillbaka Peter, jo, jag blev vettskrÀmd...
Skrivet av:Blohm | 2009-11-19 23:29:41 |  Svara
 
Installera Analytics

Tjena! Nu Àr det dags att installera Google Analytics. Be han som hjÀlper dig att göra detta. DÄ kommer du se att vi som Àr hÀr varje gÄng det finns ett nytt inlÀgg Àr mÄnga. Peace!
Skrivet av:MrRaRe | 2009-11-19 22:58:40 |  Svara
 
Ensam Àr du inte

Pelle! Att fiska efter kommentarer Àr aldrig fel. Man ska ta till alla knep som finns för att fÄ mÀnniskor att agera. Höstmörkret fÄr vi försöka att sk*ta i och i stÀllet ta ett glas vin och spela en gammal Lundellskiva. DÄ pÄ den tiden nÀr han var bra. Ah, du vet! Ta hand om dig mannen och pÄ Äter! E
Skrivet av:Erik Dahlberg | 2009-11-19 09:23:33 |  Svara
 
TrÄlning medelst hasning

Jag sÄg nog ditt lilla fiske efter kommentarer, min vÀn! :)

Dessutom sÄg jag Warriors-citatet. Kan inte förklara vad exakt i den filmen som gör att jag Àlskar den. Kanske Àr jag gammal? Hahaha. Ha det gott. Och glöm inte att lyssna pÄ Big Pink som jag sa.
Skrivet av:Studiomannen | 2009-11-19 03:46:55 |  Svara
 
Re: Re: Re: Det hÀr mÄste förstÄs kommenteras...

(slant lite pÄ tangenterna dÀr, dÀrav det minst sagt innehÄllslösa svaret...)
Jag Àr en av alla utlandsboende som bloggar för att hÄlla kontakten med forna hemlandet. Men sÄ Àr det vÀl ocksÄ sÄ att det Àr en ren egotripp att fÄ utlopp för sitt skrivbehov.
brassehanna.blogspot.com
(Är alltsĂ„ GAIS:aren Peters svĂ€gerska)
Skrivet av:Hanna | 2009-11-19 00:22:34 |  Svara
 
Re: Re: Det hÀr mÄste förstÄs kommenteras...


Skrivet av:Hanna | 2009-11-19 00:19:22 |  Svara
 
Ensam?

BU!!!
Blidde du rÀdd nu?
oroa dig inte vi lÀser...ibland finns det bara inte sy mycket att tillÀgga, nÀr man inte vet vad sport Àr;)
R.S
Skrivet av:Peter Forsman | 2009-11-18 20:11:02 |  Svara
 
Re: Det hÀr mÄste förstÄs kommenteras...

Tack Hanna för att du skriver och talar om det! KÀnns skönt att veta att du lÀser och bryr dig.
Vad skriver du sjÀlv pÄ för bloggadress?
Ha det jÀttebra!
Skrivet av:Blohm | 2009-11-18 17:42:42 |  Svara
 
Det hÀr mÄste förstÄs kommenteras...

Jag bloggar ocksÄ och kÀnner igen kÀnslan nÀr man undrar om det finns nÄgon som lÀser/bryr sig "dÀr ute".
Kan bara sÀga att jag lÀser hÀr sÄ fort det finns ett nytt inlÀgg att lÀsa. Jag blev först intresserad bl.a. pga Mandela-citatet som fanns pÄ "gamla" bloggen (och som jag sedan flera Är tillbaka har uppsatt pÄ min anslagstavla) och har sedan fastnat hÀr pga ditt sÀtt att skriva.
Har bara kommenterat en gÄng tidigare, men jag finns hÀr ute i den berömda sajberrymden - troget! :)
/Hanna
Skrivet av:Hanna | 2009-11-18 16:54:58 |  Svara
 


15 November 21:57

Den stora lÀngtan Àr lite mindre nu











En lång skön söndag till ända.
Inte en sekunds tevetittande efter frukosten.
Varför gör man sig inte oftare av med tevens blinkande och larmande.
Ser på varandra och umgås.
En sån skön tystnad som belägrar huset.
Eftermiddagens mörker, levande ljus fladdrar på hyllor och i fönster.
Som en katolsk katedral.


Avrundar med ett glas rött och Tom Waits skrovliga röst tillsammans med hans piano.
Tänk att få hänga på nån ruffig tom bar i Boston med Waits som underhållare.
Som i en film, två små whiskey och en butelj med Samuel Adams framför sig, det hånglande paret vid bordet i hörnet, den prostituerade med rufsigt hår på barstolen vid diskens ena kant snackandes med bartendern.
In kommer den okände och sätter sig på stolen bredvid.
Tar fram en cigarett, beställer in en whiskey on the rocks.
Sveper och inleder ett samtal.

Livet rullar förbi mellan whiskeysnapsarna, skratt, gråt och förståelse.
Sedan en promenad i regnet, armkrok med den vackra men olyckliga, lika olycklig som han i hatten och den mörkbeiga rocken där kragen är uppdragen och halsduken slänger i vinden som drar in ifrån Massachusetts Bay.
Någon bro i bakgrunden och en taxi som fort kör förbi och stänker upp vatten som dom precis undkommer.
Waits spelar Downtown Train medan de båda stannar upp i en portuppgång och kysser varandra, ingen säger något, hon gömmer sitt ansikte innanför hans rock och de håller hårt om varandra medan livet fortsätter rinna fram genom vattnet som forsar längs med trottoarkanten i det lätta nedförslutet.

Å jag är glad, jag ler och ser framtiden i en ram med små gnistrande stenar.
Det kommer att bli bra, det kommer att bli jäkligt bra.
Den stora längtan är lite mindre nu.




12 November 10:10

En ovanligt bra dag

Igår var en ovanligt bra dag.
Jag tog bilen till Stockholm, parkerade under Park Hotell och gick ut på stan som en helt vanlig man.
Hade två möten under dagen, fikade på Espresso House, snattade två plastskedar och har sedan dess ständigt sett mig över axeln efter lagens väktare.


Körde hem igen på eftermiddagen genom kaosartad trafik men med en hel del uprising i sinnet. En glutt på I-phonens mail och ett par telefonsamtal fick mitt blod att om inte rusa så ändå trippa på lätta snabba tår.
Det där isblocket som jag har ägnat så mycket tid att ta mig igenom börjar visa täcken på svaghet.
-Hämta spättet, börja bryt för fan Pelle, ropar rösterna i huvudet.
Så jag rusart runt och försöker hitta spättet men har inget, plockar ner min yxa istället och börjar hugga så att det yr isbitar över mig.

Men så anfaller natten och söver ivern.
Jag vaknar upp till en ny dag med trötta, grumliga ögon och ett förvirrat tillstånd.
Va jag i Stockholm igår, hur va det med dom där mailen och telefonsamtalen?
Inga snutar utanför dörren men jag ser de två skedarna på diskbänken.
Slår upp NA och bläddrar förstrött, hockeylaget blev visst avklätt i Västerås igår.
Såg dock inga nakna atleter utanför Rocklunda på min genomresa men det var väl för tidigt. Ser i aftonbladets nätupplaga att luddhatet ökar. Bedrövligt.
Männsikor sprängs sönder i Afghanistan och Pakistan men svenskar slår nästan ihjäl varandra i tvättstugor för lite ludd i torktumlaren.

Kollar ut på en lätt snöbeklädd bil på uppfarten och gläds över att jag har möjlighet att få köra runt i sådan vacker sak. Morgonmörkret har gått över i ljus medan jag sitter i morgonstassen och dricker kaffe och läser DN och svarar på mail.
Staden gör sig redo för lunchen men jag sitter här och myser medan doggens lugna andetag ifrån sin säng i hallen även gör mig lugn.
Det är med andra ord en hel del som just nu rör sig åt rätt håll.

Men jag vore inte jag om jag inte la ut lite mental snubbeltråd för mig själv.
Söker ofta melankolin, det vet ni som läser här allt för väl.
Nakna träd och grå himmel inbjuder till det och misstaget begicks förstås någonstans mellan nio och tio.
Mitt irländska hjärta tryckte på play på Spotify och en massa sorgsna folkvisor i ny tappning sjungna av briljante George Murphy spred vemod genom köket och jag tog en kaffe till. Så nu mår jag väldigt bra men på ett vemodigt sätt.
Ett motsägelsefullt tillstånd jag är en mästare på.





9 November 19:59

Utsikt frÄn en lÀktare...

Ett fantastiskt roligt allsvenskt år är avslutat.
Just nu pågår Fotbollsgalan.
Detta är en liten del av mitt allsvenska år.





6 November 22:21

Folken Stavanger 1998: Ett briljant Kent

Synthrock läser jag i en recension i DN. Kents nya album är elektroniskt. 
80-tals blippande fast tyngre. Måste säga att jag verkligen gillar soundet.
Märker mer och mer att jag går igång på electropop och rock.

Med endast två lyssningar är det däremot för tidigt att göra någon sorts bedömning av skivan men jag tycker det är en cool väg de valt. Kent vill och vågar förändras. Jag är ingen galen Kent fanatiker men har alltid gillat gruppen.
Framförallt har jag fastnat för det visuella, poserna, de larmande gitarrerna under den första delen av deras karriär. Tror de kan skapa samma magi med detta sound när turnén inleds. Som Depeche Mode i sina bästa stunder.
Ett av mina bästa konsertminnen med Kent är ifrån 1998 när jag såg dom på Folken i Stavanger. En liten scen, rätt packat i den trånga lokalen med balkonger hängande över golvet. Jävlar vad det rockade när dom intog scenen. Men det var inte musiken i sig som gjorde att håret på kroppen stod givakt av välbehag. Det var ljuset, röken och gitarrmanglandet. Bandet stod där nästan orörliga och bara larmade medan Jocke Berg for runt som en galning med sitt då karakteristiska skakande på huvudet. Dom var som ett svartvitt fotografi. Konstnärligt perfekta i sin image. Just då mer än någonsin hade jag velat byta med dom och transformeras till rockstjärna. 
Lätt att säga i efterhand men jag förstod redan då att detta var ett band som skulle växa till riktiga rockatleter om dom bara kunde hålla ihop, vilket de nästan lyckats göra med samma uppställning. 
Jag är säker på att turnén som kommer på skivsläppet "Röd" blir magisk med den nya elektroniska ljudbilden. Lite ljus, lite rök, en sångare och tre grabbar bakom några synthar. Fantastiskt...



4 November 09:26

Det blir sÀkert bra i morgon igen...

Poeten och Räven har länge suttit och gnidit händerna i samstämmig eufori...
Snart inleds det. The dark ages.
Pelles vinterdepp, då han kryper upp i ett hörn och tigger om jobb som dörrvakt, diskare, säljare av diverse vindtäta material eller vilket satans jobb som helst.
Allsvenskan är slut och då tar jag också slut.
Säger dom.
Men jag har flinat åt duon, avfärdat varje påhopp.
Jag mår bra, livet leker, mycket på gång.

Men det behövdes inte mer än en gäspning och en lång morgonsträckning av kroppen med händerna upp mot taket å så knak.
Det högg till så in i hin håle i ryggen strax under skulderbladen.
Rätt igenom från ryggen och ut till bröstmuskeln sitter det numer ett glödgat järnspett.
Känns det som.
Har svårt att gå, har svårt att sitta och natten blev ingen trygg John Blund-stund utan ständiga avbrott i nannandet av hugg genom ryggen.
Dåligt humör är orden för dagen.
Värktabletterna har plockats fram, tid hos kiropraktor är bokad inklusive väntetid för att det var rätt fullbokat i veckan. 
Humöret rasar ner till noll och livet känns genast som ett stort mörkt hål.
Huvudet dunkar, värken i ryggen som är på väg att krypa upp till nacken, nedstämdhet, halv storm utanför fönstret, en relativt ny men ändå trasig TV som måste lämnas in och slut på kaffebönorna i min Jura Impressa Z5.
Ja, ja, ja jag vet vad ni ska säga...
Lyxproblem av en bortskämd spoling i villaidyllén.
Så sant. Så rätt.
När det finns miljarder av människor i världen som far jäkligt illa.
Så hur jag har mage att sitta här och klaga är en gåta.
Igår morse var jag glad över min nya hemsida och allt jag ska göra med den.
Idag är jag gnällig och irriterar mig på de saker som ännu inte är åtgärdade så att jag inte kan göra det jag hade tänkt mig att göra. 
Inkörning kallas det säkert.
Det är alltså en sån där dag...
I morgon är det en annan och då ska allt vara bättre igen.
Se där, en strimma av optimism i all själslig sörja.
 



2 November 17:41

Äntligen! Nya blohm.se ute i det fria...

Jag har lite svårt att förhålla mig till det här med premiärer.

En av de elaka i lunchgänget tyckte hånfullt att jag borde ordna releaseparty på Lilla Örebro för att göra en stor sak av en som dom tycker liten sak.

 

Å visst är det så.

Det är ingen världshändelse direkt men ändå så otroligt skoj för mig personligen.

En rejäl kick efter att ha stirrat mig trött på min gamla version.

Men självklart önskar jag att även ni läsare ska uppskatta ansiktslyftningen på blohm.se.

Skriv gärna några rader och kommentera det nya utseendet.

 

Ni kommer förhoppningsvis märka att det blir lite mer dynamik och balans på sidan från och med idag. Bilder och text, lite musiklänkar och andra små tips som kommer att dyka upp i högerspalten. Redan nu finns två Spotifylänkar att plocka hem för er som har Spotify. 

 

Jag kommer alltså inte att slänga på mig partyhatt och ge mig ut i vimlet ikväll för det här, jag är mer som AIK:s Daniel Tjernström. 

Njutningen och glädjen manifisterar sig genom ett förnöjsamt lugn.

Är ingen personlighet som skriker ut min glädje, är ingen som står och hoppar för att synas. Men ta inte miste.

Jag är grymt nöjd.

 





28 Oktober 12:37

Så har jag då precis lämnat Göteborg bakom mig.
Ännu en gång.
Vi ses på söndag igen då den stora allsvenska guldmatchen ska spelas på åkern som kallas Nya Gamla Ullevi.
Gick över den efter gårdagens drabbning mellan Blåvitt och annorlunda Blåvitt från Halmstad.
Planen är en katastrof, en sandlåda, ett söndertrampat grönområde efter en rockfestival.
Där ska alltså en av de viktigaste och mest rafflande fotbollsmatcher på evigheter avgöras.
Det är inte smickrande för Göteborg att presentera denna skitplan inför avgörandet.
Kom ihåg då att Örgryte ska spela en match där innan söndagens frontalkrock mellan de båda storstadsgiganterna.
Hmm, vi får väl se hur det blir...

Sitter på ett X2000 igen.
En vän frågade för någon vecka sedan om jag reflekterar bra på tåg.
Han hade märkt det på mina texter, ofta färgade av blicken ut genom tågfönstret där livet passerar revy i expressfart.
Men här inne i den tysta vagnen med det lätta suset och det avlägsna dunkandet i rälsen blir världen på något sätt avstannande. Det går inte att göra så mycket mer än att sitta här, gå in i sig själv och reflektera över livet där vi är just nu.
Det finns dom som hatar detta stillasittande, som har svårt att möta sig själva, som helst vill vara framme nu för att virvla vidare genom samhällets mänskliga trafikkaos.
Jag tillhör dom där som skulle kunna ha mitt kontor på ett X2000, åka fem timmar om dagen och vara kreativ som satan i denna miljö. Jag blir fokuserad på tåget, tankar som legat i hjärnans väntrum knackar på dörren för uppmärksamhet.
Å jag öppnar dörren och idéer kommer i långa rader, som en flick-flackande gymnastikgrupp på uppvisningsturné.

Är på väg till Stockholm nu och matchen mellan AIK och ÖSK som spelas ikväll.
Ska bli kul även om slutmatchen i Göteborg blir avgörande hur som helst.
Det är lätt att bli bortskämd för på slutet har nästan alla matcher som vi gjort med Canal Plus varit stora publikmatcher på arenor som sväljer en stor publik. Det har varit dramatik och ett jäkla liv på läktarna i positiv bemärkelse.
Malmös hemmastadion ger rysningar med stämningen som publiken sjunger ut, precis som i Göteborg med IFK och på den gamla illaluktande betongborgen Råsunda i Solna. När AIK går bra då är Norra Stå en fantastisk plats att bevittna via vår tevestudio som nästan svävar ovanför den sjungande klacken.
Det är i de stunderna man glömmer öde idrottsplatser i förorter och i industriområden, det är då man förtränger två-tretusen tysta möss på arenor i städer där vinden alltid kommer från norr och underhållningen från hin håle djupt där nere i heta södern.

Fem dagar återstår till allsvenskans sista slag, fem dagar tills vi vet vilka som vinner guld och vilka lag som åker ur.
Det har varit väldigt mycket mörka rubriker i år, mycket oro över huliganism, ekonomi, sportsliga tillkortakommanden från våra klubblag men även landslaget som inte klatade av att gå till VM i Sydafrika.
Framtiden för vår inhemska fotboll ser nattsvart ut men just nu glädjer jag mig mig över det fruktansvärt spännade slutet på serien. Göteborg kommer att vara en belägrad stad i helgen. Största pådraget sedan det europeiska stormötet 2000 då jag själv bodde i Göteborg och fick bära en identifikationsbadge runt halsenför att ens komma hem till min egen lägenhet.
Jag hoppas att allt kommer att gå lugnt till men min mest realistiska sida säger att det kommer att bli ett jävla liv, innan och efter matchen på söndag. Oron över bråk inne på arenan finns, det märkte jag igår på de kommentarer som flög ut genom stela munnar. Pratade med en av supporterpoliserna men han var lugn som vanligt och lovade att vår C+ studio skulle vara bevakad då den ligger lite risigt mitt bland publiken i ena hörnet av arenan.
Själv ska jag vara bisittare och kommer att sitta högt upp ovanför de flesta åskådarna på ena långsidan.
Där är jag inte heller helt säker men det skulle vara överraskande om eventuella bråk skulle nå dit upp.
Glädje och oro.
Det är de känslor som dominerar de närmaste fem dagarna i slutet av oktober år 2009.



24 Oktober 16:30

Ny design pÄ blohm.se inom kort!

Både Mentorn och Mr Rare har länge varit på mig om att jag måste göra någonting åt min hemsida.
Det kan fan inte stå "Välkommen till nya blohm.se" när den legat ute i över två år.
Å så klart har de båda trendoraklen rätt.
Nu är därför en ny design på blohm.se på gång.
Håll uppmärksamheten uppe för inom en inte allt för avlägsen framtid så kommer min hemsida att se bra mycket fräschare ut.
Modernare, mer pedagogisk och mycket snyggare om ni frågar mig.
Ännu viktigare för mig personligen är att även administrationsidan kommer vara uppdaterad.
Nu har jag inte fått utbildning på den än men en ambition är att kunna använda egna personligt tagna bilder på bloggen på ett sätt som jag inte haft möjlighet att göra tidigare.
Ser ut att finnas även en hel del andra små finesser när jag spanar in demoversionen.

Jag kommer även rensa upp lite grann i min meny och ta bort all bråte och koncentrera mig på det som jag gör just nu och vad jag ska göra framöver. En hel del av det jag tidigare gjort får lämnas i arkivet.
Ja, ja, mer tänker jag inte berätta. Ni får helt enkelt logga in och hälsa på.
Plötsligt, när ni minst anar det, har Blohm möblerat om i hemmet.



20 Oktober 09:17

Hemresa genom SkÄne i morgondimma

Det var lite "Gilbert Grape" över landskapet några minuter utanför Lund i den tidiga morgondimman när jag återigen vände hem efter ett arbetsdygn i Malmö.
Lite amerikansk mellanvästern.
Platt med åkrar, långa raka vägar, trädaléer, mörka stolpar med hängande kraftledningar och en avlägsen ladugård med traktor på uppfarten.
Lite vemodigt på något sätt. Men ändå skönt stämningsfullt.

Det har blivit många av dessa resor på slutet.
Men nu har jag nog glidit ut från Malmö Central för sista gången i år, sett de vackra gamla husen längs kanalen passera, sett den fula slitna reklamskylten med Zoegapaketet av kaffe som tar plats invid spåret strax innan Kenneth´s däckfirma.
Jag har egentligen inget förhållande till Malmö. Har nästan aldrig varit där mer än för att spela fotboll eller numer arbeta med fotboll. Var på en födelsedagsfest hemma hos Niklas Kindvall och därefter ute på lokal i slutet av 90-talet annars är det rätt blankt i besöksboken.
Nu är jag alltså ofta där men hinner inte mer än till Swedbank  Stadion, hotellet och sedan är det hemresa igen.
Igår hann jag ändå med en fika ihop med mr Sjöholm som hjälpt mig enormt mycket med mitt romanmanus, ett manus som vi nu hoppas att något förlag ska fastna för.
Litteratur och fotboll.
Jag kan ha fel men just det där är någonting som verkar ligga väldigt nära varandra i Malmö.
Litteratur, fotboll och övrig kultur verkar sammankopplat på ett helt annat sätt än vad jag får uppfattningen att det är på andra håll. Kanske att Norrköping kan spela på samma planhalva men annars?

Jag tror att jag skulle trivas i Malmö.
Det känns som att stadens puls och själ dunkar i takt med mig.
I alla fall i min vuxna kropp då den där pulsfrekvensen förändrats rätt kraftigt genom åren.
Om det inte vore så fasansfullt långt hem till slätta i Närke skulle jag nog försöka spendera mer tid där nere.
Malmö är en småstad i storstadsdrapering.
Jag gillar småstaden, rätt ofta gillar jag även storstaden.
Det är alltså fullt möjligt att jag skulle gilla Malmö.
Så är det ju nära till kontinenten också...
Ha,ha,ha.


Pelle Blohm


Pelle Blohm

– Chefredaktör Tidningen Marknad Örebro och Örebro Läns Tidning.

– Har startat föreningen Panhorama som jobbar med demokrati- och samhällsfrågor. Jobbar just nu med med Samhällskontraktet 2,0.
En podd kommer att dra igång i höst/vinter.

– Driver även det egna företaget Shane Media & Kommunikation AB.

– Frilansskribent. Krönikör. Copywriter.  

– Föreläsare. 

Författare:
– Släppte romanen From Bangor With Love i maj 2023.
– Släppte boken och självbiografin "Blohm står när dom andra faller" i juli 2017.
– Släppte foto- och poesiboken Under Radarn 2019.

 I övrigt en jäkla fin kille... 


Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm Pelle Blohm

Tidigare inlÀgg